Bloggaren har sina sidor! Det har vi alla. Ett av mina negativa drag är kanske ett allt för gott minne om tråkiga saker jag råkat ut för. År 1974 interrailade bloggaren med blivande hustru i Europa. Trivdes bra nästan överallt, men ilsknade till på fransmännen i Paris. Högdragna, otrevliga surpuppor, som krävde att man talade franska för att ens lite tina upp. Bloggaren hade läst tyska i skolan, så franskan löpte inte.

Beslöt mig för att inte besöka Frankrike i fortsättningen. Har i stort sett hållit mig till beslutet. I samband med elevresor till CERN, har jag trampat omkring på franskt territorium, visserligen bara mycket nära den schweiziska gränsen. Jag har också mellanlandat i Paris. Flygplatsen Charles de Gaulle förstärkte då mina negativa uppfattningar om allting franskt.

Hustrun och dottern har en trevlig tradition. De gör på tumanhand en ”morsdagsresa” varje år. Nu valde de Paris. Frugan sade att varje gång en fransman är otrevlig, köper hon ett lite dyrare glas vin nästa gång det vankas mat. Bloggaren uttryckte åsikten att det kan spränga resebudgeten.

Budgeten höll. Parisarna, speciellt de unga, var hur trevliga som helst, fick jag höra. Om damernas franska inte räckte till, gick kommunikationen utan problem över till engelska. Nyckelordet ser ut att vara ”de unga”!!!

Vi upplevde motsvarande under en resa till Bratislava i Slovakien. Unga slovaker var öppna och artiga. Den äldre generationen  (som tydligen drabbats av östblockets människovärderingar), fick man i allmänhet se upp med.

Nu är det förstås farligt att generalisera. Det finns säkert både trevligt folk och skitstövlar i alla ålderskategorier, men på något sätt ser bloggaren ljust på ungdomen! Har lite motsvarande erfarenheter här hemma i Finland. Kommer t.ex. ihåg fallet då en äldre dam i andra ändan av metrovagnen fick en sjukdomsattack. Medpassagerarna vandrade i riktning bortåt. De ville absolut inte bli inblandade i någonting otrevligt. Ett gäng ungdomar i gymnasieåldern reagerade mänskligare. De talade med damen, kollade puls och andningsvägar. De lovade stanna hos henne tills hjälpen kom osv.

I en värld där alltför många ser det negativa, känns det här fint! Måtte de unga i metron hålla kvar sin mänsklighet också då de blir äldre!

Kanske bloggaren till och med måste ge Paris en chans! Det finns ju unga fransmän också!

 

Annonser