Veckoslutet inleddes med en minisemester i Åbo. Vi brukar söka oss till den gamla huvudstaden nu och då. Där kan man ströva och äta gott, ta del av kultur och sevärdheter. Utan att flyga till söderns länder!

Åbo svenska teater brukar ha någonting i musikväg att erbjuda. Nu blev det Jesus Christ Superstar.

Bloggaren är tillräckligt gammal för att minnas hur verket med text av Tim Rice och musik av Andrew Lloyd Webber mottogs år 1970. Kritik kritik!  Inte kan man koppla ihop nya testamentets glädjebudskap med rockmusik, hette det! Rockmusikalen sades också sluta negativt – i korsfästelsen – utan att ta fasta på uppståndelsen och hoppet. På den tiden orkade bloggaren inte höra på allt gnäll och jamande. Tyckte bara att musiken var medryckande och intressant. Tänkte inte så mycket på den filosofiska delen.

Musiken är förvånansvärt råbarkad för att vara komponerad av ALW. Hans senare produktioner har blivit mera slipade på något sätt. Rockmusik och evangelium? Utan att vara expert på området, undrar jag om inte tidigare musikaliska versioner inom temaområdet också var radikala på sin tid? Ta Matteuspassionen av Bach t.ex. Idag är den ”klassisk musik”, men hur var det på den tid den komponerades? Vet inte, men allt nyskapande måste väl bryta med vissa invanda mönster? ”Handlingen” då? Matteuspassionen + en mängd liknande verk slutar också i korsfästelsen! Resten får man använda egen fantasi för att tänka ut. På något sätt faller 70-talskritiken platt. Dessutom måste det ha funnits vettiga människor som rycktes med av musikalen. Första svenskspråkiga översättningen bär namn av ingen mindre än teologie hedersdoktorn Britt G. Hallqvist, känd för ett antal psalmtexter. Intressant!

Bloggaren är agnostiker. Ska man kalla sig det, bör man kanske åtminstone i viss mån veta vad man talar om. I detta fall nya testamente. Har läst Bibeln. Ett par gånger från pärm till pärm samt nu och då genom att slå upp och kolla. Min reaktion är att det man kan läsa, ofta står i kontrast med det man ser i dagens samhälle. Jesus ser ut att ha uppfattat en människa som värdefull, oberoende vem eller vad hen var! Fattiga, prostituerade, skattefifflare, skrytsamma fariséer och syndare överlag, hade ett människovärde! Inom dagens församlingar ondgör man sig över de som inte fyller ”normerna”, vem som nu sedan bestämmer vilka de är. Inställningen till sexuella minoriteter och tom. kvinnor kan vara avog t.ex. Vi ligger långt ifrån det ursprungliga budskapet. I stället för att välkomna och inkludera, ser det ut som om många av oss smäller med hängslena över vår egen förträfflighet och stänger ut en stor del av våra medmänniskor. Likaså hisnar man inför vad som skett i ”det glada budskapets namn” genom historiens gång. Religionskonflikter med massor av död och lidande. Ett märkligt system som människor byggt upp och kallat Guds vilja. Kyrkor och församlingar där man har en oändlig byråkrati och käbbel om vad som är det rätta! Tim Rice hade valt textavsnitt där Jesus kände vanmakt över hur dåligt hans utlärda budskap ville gå hem hos lärjungar och andra. Inte har det blivit så mycket bättre senare heller tydligen!

Det här är frågor som väcks när man är ute i världen och svirar! Kan behövas ibland. Äkta hälftens funderingar går det också att ta del av!

 

 

Annonser