Bloggaren har en viss vana när det gäller att umgås med unga. I allmänhet går det hur bra som helst. Ett litet minne dök upp i mina tankar. För något år sedan var bloggaren på konferens i Chicago. Någon dag av fritid hade jag. Det måste utnyttjas. Gick på konstmuseum, någon specialutställning, allmän sightseeing osv.

Ett av målen var Willis Tower, som en tid (1973-1998) var den högsta byggnaden på planeten. Utsiktsvåningen på taket ligger på höjden 442 meter. Det ville bloggaren se. Vandrade in och hamnade i en enorm kö. Borde tydligen ha förhandsbeställt.

En ung dam i gymnasieåldern tappade någonting i kön. En nyckelknippa tror jag. Plockade upp den åt henne och hur det nu gick hamnade vi i samspråk. Hon kom från mellersta USA och hörde till en grupp skolelever som besökte tornet tillsammans med en lärare. Hon var mycket nyfiken på Finland och min lilla roll som gymnasielärare där. Hon visste till och med att landet låg i norra Europa och gränsade till Ryssland, vilket är smått imponerande. Så ropades det i högtalaren att hennes grupp stod i tur att gå förbi köerna. Bloggaren tänkte säga ”hej då”, men därav blev intet. Den unga damen grabbade tag i min arm och släpade mig fram till grinden. ”This is my teacher”, sade hon. In kom jag. Utsikten såg jag. Toppen.

Den unga damen räddade säkert ett par timmar för bloggaren. Timmar som kunde spenderas på annat i Chicago! Trevligt med spontana och vänliga ungdomar. En lärare tackar!

 

Annonser