Vi lever i ett nyhetsflöde. Vi hör på radio, läser tidningar och media samt ser på TV. Bloggaren har ibland undrat när vi börjar smälta alla dessa nyheter. I ganska ung ålder antagligen. I metron och bussen på väg till jobbet ser man rätt så unga läsare sitta med blicken fäst vid någon text. Om det är en tidning som studeras, ser man på avstånd vad som läses. Ofta seriösa nyheter!

Här om dagen körde jag bil med förstaklassisten T i baksätet. Nyhetssändningen startade i radio. Ukraina behandlades. Bloggaren vred ner volymen för att bespara den unga passageraren nyheter av det beklagligare slaget. Död och elände. Reaktionen?

Mofa – stäng inte av! Ukraina är intressant!

Det visade sig att man i skolan diskuterat saken. Säkert har T frågat hemma också. Nu ville hon diskutera med morföräldrarna. Hon visste att någon (vem det var hade inte helt klarnat ännu) ville ta bitar av landet Ukraina. Det upprörde! Men satte också tankarna i rörelse.

Som gymnasielärare undrar bloggaren över det här med tuffare nyheter och ålder. När är man mogen att se världens tråkigare sidor för vad där? Hur länge ska man leva i en trygghetsbubbla? Varför stänger vi vuxna av flödet? Är det för att skydda den unga eller för att vi själva inte ska bli tvungna att försöka förklara?

De ungas behov att veta varierar säkert mycket. Vi lite äldre har en tendens att klaga mycket på ungdomen. Vi ser den som inte bryr sig, men tappar lätt uppfattningen om de unga tysta filosoferna. De finns uppenbart!

 

Annonser