Det börjar röra på sig! Nu har ärkebiskop Kari Mäkinen för kyrkans del bett om ursäkt för hur sexuella minoriteter behandlats inom vår evangelisk lutherska kyrka. Reaktionerna låter förstås inte vänta på sig. Man tycker hit och dit. En del av har uttryckt tanken att det inte går att känna igen sig i en kyrka som inte definierar homosexualitet direkt som en synd och dessutom handlar därefter.

Bloggaren kan inte låta bli att förundra sig. Varför är teologer överlag (inte bara protestanterna), så otroligt fixerade vid det sexuella. Det finns förbaskat mycket ondska i världen att ta itu med. Varför slösa energi på denna detalj? Kan det ha så stor betydelse vad som sker inom hemmens väggar??

En annan sak som får bloggaren att reagera är uttryckligen det här med att känna sig hemma. Har aldrig själv riktigt gjort det inom kyrkan. Om man läser Bibeln och tillåts tolka en aning på egen hand, utan inblandning av någon bokstavstroende, gammaltestamentligt fixerad teolog, tycker bloggaren sig ana en ljus människosyn, men respekt för de som inte hör till majoriteterna. Detta i Nya testamentet. Har det varit så inom kyrkan? Min uppfattning är att så inte varit fallet. Ända sedan barndomen har jag hört teologer fördöma syndare av olika typer. Bland dem sexuellt ”avvikande” individer.

Det jag försöker säga, är att ärkebiskopens uttalanden säkert får många att känna sig mera hemma inom vår evangelisk lutherska församlingar. Kanske till och med flera än de som fjärmas ifrån dem!!! Bloggaren välkomnar talet!

Vad kommer månne härnäst? Kanske kan man få vara finlandssvensk utan att någon glor ner på en för att farsan var konditor och inte hade gått i hanken. Återstår att se! Intressanta tider!

 

 

 

 

Annonser