Den frågan har aktualiserats senaste tiden. Ett antal kristna vänner och bekanta berättat att de sårats av den allmänna ”pridejargongen”. Man är glad över att hbt-folkets ställning i samhället förbättras, men samtidigt finns det de som smutskastar kristna, eftersom de automatiskt anses vara hbt-fientliga.

Bloggaren frågar sig om det nu verkligen finns en sådan koppling. Majoriteten av de uttalat homofoba bekanta jag råkar känna (det finns ett antal), har inte en religiös tanke i skallen! Det är förstås min erfarenhet, men i alla fall. Tror att det inom alla grupper och läger i samhället finns de som låter käften flappa lite onödigt mycket.

Jag vill alltså absolut inte sätta ett likamedstecken mellan en kristen och en homofob. Det finns ett speciellt problem i frågan dock. Om man råkar vara både kristen och homosexuell, kan man möjligen hamna i trångmål inom den personliga sfären. En övertygat religiös person, har antagligen ett starkt behov av godkännande inom sin församling. Här KAN problem uppstå och det är tråkigt. Därför hoppas jag att också den kyrkliga traditionen ska följa den allmänna trenden av acceptans. Men att smutskasta någon är absolut inte produktivt. I någon som helst riktning!

 

Annonser