Kyrkoherden Stefan Forsén i Matteus församling i Helsingfors har skrivit ett läsvärt blogginlägg om religionsundervisning. Kan inte låta bli att kommentera en aning. Ska vi undervisa religion i våra skolor/gymnasier?

Jag vill inte säga ja eller nej. Det behövs en något djupare analys än så. Läste en annan historia. Hur ser det ut med religiositeten i USA? Här är en artikel om saken. Under 70 % av befolkningen räknar sig till de religiösas skara och den avtagande trenden är på ökande. I landet där termen bibelbälte myntades! Här hemma i Finland har vi en liknande statistik. Allt fler skriver ut sig ur kyrkan.Samtidigt kunde vi häromdagen i pressen läsa att alternativa religiösa samfund vinner terräng, speciellt bland unga i Finland. Hm! Inte alla gånger så bra.

Bloggaren är agnostiker och absolut inte någon expert på dessa frågor. Tar därför främst fasta på speciellt en punkt i kyrkoherde Stefan Forsens inlägg. Här framkastas tanken att naturvetenskaplig förståelse skulle tränga undan religionen!

Håller inte med. Religiositeten minskar, men en motsvarande ökning i en allmän naturvetenskaplig världsbild är inte tydlig. Tvärtom påstår jag att lejonparten av våra unga och vuxna väljer en humanistisk inriktning på sina livsfilosofier. Inget ont i det förstås. Men att se naturvetenskap som en orsak till den minskade religiositeten… Nja! Jag känner också ett antal ”naturvetare” som är öppet kristna. Visst finns det frön till konflikter. Jag känner kristna som på fullt allvar undervisar sina barn om universums tillkomst i Big Bang inte är sant, eller att evolution inte förekommer. Hoppas ändå att sådant är ett minoritetsfenomen.

Ska vi våga leva ut vår övertygelse. Visst! För min del får man gärna avsluta skolterminerna med sommarpsalmen, men vi måste acceptera att saken kan stöta någon. Att hänvisa till kultur är inte så lyckat. Vems kultur? Kultur kan också ändras.

Om religionsundervisningen lyckas öka kunskap, förståelse och tolerans, då ska vi låta den fortgå. Hur ser det ut i klassrummen? Bloggaren vet inte! Under min egen tid som skolelev och studerande, var läget horribelt. I skolan lärde vi oss kristendom! Vi kristna hade rätt och andra var barbarer. Lärarutbildningen? Följde med religionsundervisningen intensivt under någon vecka. På alla skolstadier från lågstadiet upp till abiturientklasserna ägnade man den veckan till att förlöjliga buddhismen och försöka få kristendomen att framstå som ett ädlare och förståndigare alternativ. Det ökade knappast toleransen hos de unga som svalde budskapet! Jag hoppas ärligen att det är bättre idag! Lagen säger att undervisningen inte ska vara konfessionell.

Kan man bedriva en undervisning som inte är konfessionell och samtidigt lära ut religion ur ett ”inifrånperspektiv”, vilket kyrkoherden efterlyser? Här ser jag en konflikt! Kan man lyckas med detta? Vad betyder ”inifrånperspektivet”? Kan perspektivet slå fel? I nyheterna hör vi om människor som förföljs av på grund av sin religion. Vilket perspektiv har förföljarna. Hur beter vi oss hemma i Finland? Förföljer vi någon med en religion i vårt bagage? Kanske inte egentligen. Vår lagstiftning och vår kultur förbjuder det (nuförtiden!).

Frågan om religionsundervisning är svår. Ett är säkert! Bloggaren följer med läget och diskussionen! Min framtida inställning beror på argumenteringen!

 

 

Annonser