För någon vecka sedan skrev bloggaren en respons på ett blogginlägg i Matteus församling. Kyrkoherden försvarade undervisningen av religion i våra skolor. Nu har mitt inlägg besvarats. Väljer att skriva ett nytt blogginlägg.

Kyrkoherde Stefan Forsén avslutar sin respons med en fin slutkläm. Utan religionsundervisning öppnar vi dörren för vidskepelse, godtycke och manipulation. Det kan jag delvis hålla med om, men samma sak kan sägas om undervisning i fysik (och ett antal andra ämnen). Jag håller med om att en beprövad och finslipad kristen tradition kan ge en stabilitet i vår värld, precis som en del andra religioner. Ur den synvinkeln kan religionsundervisningen försvaras. 

I övrigt resonerar vi kanske lite förbi varandra. Kyrkoherde Forsén nämner att det finns en risk med att sammanblanda naturvetenskapliga resultat med obekräftade naturvetenskapliga antaganden och hypoteser. Vet inte riktigt om jag förstår tanken här. All naturvetenskap bygger på hypoteser. Om någonting inte stämmer, måste hypotesen omformas. Newtons mekanik såg ut att fungera vattentätt långa tider, men måste kompletteras med relativitetsteorin vid hastigheter nära ljusets eller mycket kraftiga gravitationsfält. Naturvetenskap är en räcka processer, inte en färdig produkt. Det finns ingen riktig risk för sammanblandning här. 

Skillnaden mellan religion och naturvetenskap kunde (kanske lite vanvördigt) definieras så, att naturvetaren jobbar med det som kan observeras, samt att hen är beredd att modifiera sina uppfattningar vid behov, medan en teolog försvarar fortet fyllt av dogmer till varje pris.

Stefan Forsén säger vidare att naturvetenskapen svarar på frågan HUR medan religionen svarar på frågan VARFÖR. Jag förstår inte riktigt det här heller. Naturvetarna försöker nog täcka vardera vinkeln! Så gott det låter sig göras. 

Låt oss i tanken ställa en fråga till en teolog: ”Varför blev universum till?” Jag kan tänka mig svaret att universum är Guds skapelse. OK. Problemet är att det här svaret endast har betydelse för den som lever med en religiös övertygelse. När naturvetenskapen försöker besvara saker och ting, är ett av målen en allmängiltighet! Alla ska ha en möjlighet att konkret se samma objektiva tolkning.

Mitt stora problem med religion överlag, är den mängd med människor som står där och berättar att de minsann vet sanningen, känner till Guds vilja, omfattar de rätta dogmerna osv. I jämförelse med dessa människor ter sig en äkta naturvetare som höjden av anspråkslöshet. Hen vet inte! Hen vill veta!

Nu irrar jag kanske lite från temat. Religionsundervisning var det! Jag säger inte ja eller nej! Vi behöver alla en skolning i etik och tradition. Kan religionsundervisningen ge en sådan, ja då ska den finnas till. Men enligt lagar idag, ska den inte i skolan vara konfessionell. För den saken finns andra forum. 

Annonser