Ibland måste man bara citera Bob Dylan. Hans texter kan träffa så prick.

Vi lever i en föränderlig värld. Så har det förstås alltid varit, men förändringstakten har varit hög under de senaste generationernas livstid. Främst ser man det i teknikens utveckling kanske, men det finns annat.

Häromkvällen lyssnade bloggaren med äkta hälft på radio via Yle Arenan. Programmet var ”Min musik”, som för det mesta är riktigt roligt att lyssna på! Nu var kvällens musikväljare en pensionerad revisor. Han spelade sin ungdoms musik, dvs ett tvärsnitt av populärmusiken på 60- och 70-talen! Än sedan?

I min egen barndom, hade sådant varit otänkbart – den känslan har bloggaren. En etablerad medborgare som jobbade inom det ena eller det andra skrået, skulle verka ha kultur! Mahler kunde tänkas duga. Snofsigt skulle det vara. Om man t.ex. gillade jazz, var man inte riktigt vuxen ännu.

Herrarna i den egna släkten, sade att personer som John Lennon och Mick Jagger var barn. Oberoende av ålder! Inge riktig vuxen kunde ha en sådan musiksmak.

Attityderna idag har ändrats och blivit friare. Idag gillar man vad man vill och vågar säga det högt! Ibland har jag en känsla att det är nästan lika viktigt som den tekniska utvecklingen. Man behöver inte vara en snobb.

Bloggaren är själv en vän av många olika musiktyper. Gillar skarpt opera, vilket en och annan bekant har gjort sig lite lustig över. Visst finns det märkligheter inom operavärlden. Det kan hända att tenoren står och sjunger hur skyndsamt han har en halv timme eller så, men vad gör väl det? Musik från 60- och 70-talen gillar jag också. Annat med.

Kan dessutom säga det! The times they ara a changing.

Annonser