Nu har vi jobbat ca tre veckor in på höstterminen. Brändö gymnasium är utlokaliserat till en främmande byggnad pga reparationer i den egna fastigheten. Allt är kaotiskt, men det tar sig. Humöret i skolan är i allmänhet gott.

En av årets nyheter är att första årets studenter – nybörjarna – ska skriva en del av sin examen digitalt. Hur det tekniskt ska lösas vet bloggaren inte i detalj. Planer finns men problemen är många. Vad göra?

Man kan bara ansvara för sin egen bit av helheten. Som jag ser det måste vi lärare nu träna upp de unga i konsten att hantera de programvaror och verktyg som om ca 2,5 år ska användas i själva examen! I nybörjargrupperna kör vi på med det. Grundkursen i fysik har inget slutprov. I stället lämnar studenterna in lösta uppgifter under hela kursen. Detta gärna i digital form!

Vi försöker använda LibreOffice eller Googledokument för rapportskrivning. Grafer kan vi också göra med ett trevligt program som heter LoggerPro. Småningom kommer vi igång med CAS (Computer Algebra System) osv. Läxor, mätresultat och annan information hittar man på en Google Site. Lärobok satsar vi inte på i år. Vi ska nu i stället inleda processen att söka reda på saker och ting via nätet.

Fungerar det? Javisst. För att inte stressa de unga, låter jag dem arbeta med papper och penna när de vill. Ca hälften lämnar in en del av sina uppgifter i den formen. Resten jobbar ”digitalt” och det med förvånansvärt bra resultat.

Det finns alltid en grupp människor som kritiserar allting nytt. Ett av argumenten är att man måste kunna skriva för hand, man lär sig bättre då, koncentrationen fördjupas med handrörelserna…. Ja! Bloggaren håller med! Speciellt när man beräknar någonting, är papper och penna bra. Men! Arbetet ska helst finslipas och skrivas rent. Här kan datorn var till stor hjälp. Det finns t.ex. unga (och andra med), som har en i praktiken oläslig handstil. Det gäller bloggaren också för den delen. Ska jag skriva en text på tavlan, måste jag texta den. Bara mina versaler går att läsa.

Tekniken gör det också möjligt att fundera på saker som har med fysik att göra, utan att i oändlighet kämpa med att lära oss verktygen. Jag behövde under skoltiden år för att bli bra på räknestickan. Dagens elever lär sig sina verktyg på några veckor. Åtminstone många av dem.

Här dyker ändå ett av problemen upp. De har väldigt olika färdigheter när de kommer till gymnasiet. En del av dem kan mera tekniska finter än bloggaren. Andra vet inte hur man lagrar en fil! En del av mitt jobb har blivit att försöka erbjuda den senare gruppen en mjuklandning, men samtidigt få dem att vänja sig vid dagsläget. Sådant kan vi kalla äkta demokrati!

Det finns kritiker som säger att alla inte har råd med datautrustning. Det kan hända. Har ändå inte tillsvidare stött på sådana elever. Alla kan åtminstone hemma logga in och kolla uppgifter och resultat. Bloggaren tror uttryckligen att de som inte får sin it-kunskap hemma, ska få den i skolan! Det här är en ny utmaning för oss som undervisar!

Med tanke på att de flesta av eleverna ser ut att vara på gott humör i kaoset, är det tydligen roligt att kämpa på med det tekniska.

Nu tycker bloggaren att vi ska glädja oss över de stora möjligheter som öppnas med nya arbetssätt. Visst finns det problem, men det gör det alltid! Problemen tenderar att lösa sig.

Annonser