Svaret är absolut ja! Så långsökt är alternativet inte!

Läste för någon vecka om en rikssvensk fd högerextremist, Tobias Swahn, som skrivit ett debattinlägg med rubriken ”Ni skapar hatet”. Det fanns mycket att tänka på där. Skribenten kommer fram med en möjlig förklaring till bland annat Sverigedemokraternas framgångar i senaste val.

Han menar att ”vanliga” svenskar på fattigare sidan av välfärdsskalan behandlas vanvördigt och föraktfullt. Man saknar kanske utbildning, trygghet, inkomster osv. När man eventuellt klagar över sin nöd, är responsen att man har turen att leva i ett välfärdssamhälle och att det inte går någon nöd på en.

Kan inte här kort ange stämningarna i inlägget. Det borde läsas direkt på webben.

Förstår ändå mer än väl andemeningen i det hela.

Det handlar om att respekteras. Enligt det dåtida samhällets värderingar var den unge bloggaren en ”arbetarson”. Det fanns inga akademiker, direktörer eller andra übermänniskor i släkten. Mitt namn fann inte i adelskalendern eller Svenska folkpartiets register. Behandlingen blev ibland därefter. I folkskolan var det svårt att nå samma vitsord som de fina och förnäma. På föräldramöten kråmade sig lärarna helt öppet för samhällsgräddan. I gymnasiet blev det bättre. Där behandlade lärarna oss lika, oberoende av bakgrund. Utanför skolan kunde tråkiga fenomen ibland skymta fram. Man var inte tillräckligt ”fin”.

Hur reagerade bloggaren? Jag beslöt mig för att låta gemenheten och orättvisorna rinna av. Var envis och nyfiken på världen. Studier var en självklarhet. Blev med tiden fysiker och lärare. Är jag ” fin” nu? Vet inte och bryr mig inte heller.

Det hela hade kunnat ta en annan riktning! Jag kunde ha blivit bitter och full av hat. Jag kunde ha valt att rikta mig mot alla typer av ”elit” i samhället. Om de populistiska partier vi idag ser vinna terräng hade funnits då, skulle tröskeln till partilokalen ha tett sig låg! Jag kunde ha förnekat min finlandssvenska identitet och anslutit mig till språkmajoriteten i landet. Med mera!

Har min bakgrund lämnat spår! Antagligen, men bitterheten har släppt. I mitt arbete har jag märkt att jag inte vill veta mina elevers familjebakgrund, om det inte råkar vara nödvändigt av någon orsak. Jag bedömer elevernas kunskaper och färdigheter, inte familjens. Vill vara rättvis på åtminstone den punkten.

I övrigt tror jag att alla måste få känna sig respekterade. Rik som fattig. Lycklig som usel. Den som är född här och den som invandrat. Ett öppet förakt skapar fientlighet och hat är en enkel väg till kompensation.

Annonser