I Europa förfasar sig många över de populistiska partiernas frammarsch. De har alla sina egna karaktärer och drag, men också en del saker gemensamt. Det kanske mest påfallande är att man gnäller och kritiserar, men sällan föreslår någon genomtänkt lösning på problem! I Finland vill man ta till isolering. Stäng gränserna för utlänningar, speciellt sådana som inte ser ut som vi. Tala och förstå finska, bort med skolsvenskan. Till argumenten hör förtal och beskyllningar på ”jag tycker”-nivå.

Bloggaren råkade ut för ett par typiska tyckare häromdagen. Besökte Sökö simhall och skvalpade igenom några bassängrakor. Väntade på äkta hälften i kaféet. Två gubbar vid bordet bredvid, skällde på allt som rör sig. Främst politiker. De var alla skurkar och banditer, korkade och korrumperade. Borde låsas in. Ingen nytta gör de! Ja ja. Visst händer det att bloggaren själv tycker att någon politiker kommer med märkliga påfund, men det bara sker! Hör till spelet som det heter. Vi tycker inte hela tiden lika. Jag vägrar tro att de flesta av våra politiker skulle motsvara beskrivningarna ovan. De gör säkert vad de kan.

I en demokrati har vi rätten att tycka. Ofta glöms det bort att demokratin också innebär skyldigheter. Att bara kräva det man vill kan kallas anarki, antar bloggaren.

Nu till en liten självanalys. Bor det en populist inom mig själv? Hur beter jag mig i så fall? Ok. Vi fokuserar på lärarrollen. Om jag inte känner mig nöjd över dagsläget – hur reagerar jag? Antingen genom att försöka åtgärda, vilket kanske misslyckas ibland, eller genom att skylla på andra (har är populistspöket). Det är fel på studenterna, de är så jävla korkade och lata. De läser ingenting. De har ingen bildning. Usch. Bättre var det förr, speciellt när jag var ung. Då fanns det bara hårt arbete. Det är fel på kollegerna. De förstår absolut ingenting – de tycker ju inte som jag! De har fel metoder. De ställer sig in hos eleverna. De tror att jobbet ska kännas roligt. De inser inte hur jag själv fått jobba för min position. Cheferna är värdelösa. De saknar min erfarenhet. De hör inte på mig. Och det finns många som tycker som JAG. Politikerna kan ingenting. De bara såsar och tänker på sina egna fördelar. Ur led är tiden!

Säkert finns dessa jamare på andra arbetsplatser också. Ibland har jag svårt att inse på vilket sätt de skiljer sig från populistiska politiker – som de säkert också är arga på?

Annonser