Under de senaste dagarna har bloggaren i flera sammanhang stött på påståendet att det i sociala media finns på tok för mycket av det ena eller det andra. För många semesterbilder, matbilder, djurbilder, barnbilder, klagomål om det ena och det andra, märkliga glädjeämnen osv.

Det kan hända, men antagligen får man leva med det. Man kan alltid skumma igenom och fastna för det som intresserar.

Läste i bussen insändarsidorna i Metrotidningen. Ett sabla jamande om allt möjligt, anser bloggaren. Till stor del ytterst omoget sådant. Vill också påminna mig om att jag hela mitt liv hört klagomål om våra tidningar. I bloggarens fall Hufvudstadsbladet och Helsingin sanomat. För mycket reklamer och idrott, fel format. För tunn. För tjock. Luktar trycksvärta bla bla.

Missnöjet är alltså inte enbart kopplat till sociala media. Det finns tydligen inbyggt i oss.

Ett par fördelar har sociala media. Bloggaren behöver inte betala för idrottsnyheter! (Jag vet – nu gnäller ja!). Dessutom. Jag kan pejla stämningar, glädjeämnen, irritationsmoment och annat bland dem jag känner. Inte illa! Och så kan jag ju alltid stänga av! Man behöver inte se det som irriterar.

Annonser