Bloggaren tycker att sederna har förändrats under den egna livstiden. Under min egen barndom, skulle barnen vara små kopior av de vuxna. Den bilden har jag av läget. På fester var man klädd som en liten kopia av gubbarna omkring en. Man skulle helst hålla käft, eftersom man inte kunde prestera alla de djupa visdomsord, de vuxna slängde omkring sig osv.

Idag är läget bättre. Barn får vara barn. De allra flesta vuxna är nöjda med sina småttingar, sådana de är NU, inte sådana kan bli, när de når fram till mors och fars ålder. (Det sistnämnda är knepigt, föräldrarna livet igenom råkar ha ett visst åldersförsprång.

 

IMG_0532.JPG

Ibland blir man lite förvånad också idag. Mormor och morfar sökte sig till barnbarnet T:s skola för att besöka en lillajulsbasar. Barnen uppträdde med körsång. En eloge till musikläraren. De sjöng fint. Men publiken! Bakom oss satt två mammor och skvallrade högt och ljudligt sången igenom. Barnen hade en konsert för fasiken. Kan man inte knipa käft 10 minuter??? Det handlar om respekt för den som uppträder. De har övat sig och blivit duktiga. Då ska man höra på! Anser morfar bloggaren.

Annonser