Bloggaren är fysiker och naturvetare. Det betyder ändå inte att min expertis täcker den biologiska delen av naturen allt för väl. Det finns massor att lära sig där. Gillar att observera naturen tillsammans med äkta hälften och fundera på all som finns att följa med. Ekorrar har ja alltid gillat.

Vår vanliga röda ekorre – Sciurus vulgaris – lär vara på väg att bli undanträngd av sin större amerikanska kusin, den grå ekorren – Sciurus carolinensis. Någon brittisk ädling lär ha infört den stora grå varianten, och nu håller på att ta över. Trist. Den röda europeiska är fin tycker bloggaren.

Hade ett gott förhållande till en ekorre för några år sedan. Var på väg till jobbet. Ekorren var då mycket ung och oerfaren. Mamman såg man inte till. Den lilla kurren försökte klättra upp för en murbruksväg, men damp flera gånger ned. Då kom en kråka flaxande. Tydligen ville den nappa den lilla ekorren för att få sig ett skrovmål. Det gillade inte bloggaren. Kastade en kotte efter kråkan, som högljutt protesterande flög bort. Allt väl så långt. Den lilla ekorren klarade sig och tyckte tydligen att bloggaren var en trevlig typ. Den brukade följa efter mig då jag kom ut. När jag var på väg till jobbet, kilade den ibland in i garaget och satt där på någon hylla och plirade. Det var ett visst besvär att fösa ut den. Att låsa in den gick ju inte an.

Den växte till sig och blev stor och självständig. Tappade småningom kontakten med den, men på något sätt sitter den kvar i minnet. Trevligt litet djur.

I Esbo där vi nu bor, är ekorrarna inte lika vanliga. Men här lär finnas flygekorrar. Har inte koll på latinska namnet. Sciurus frisbee?? Måste kolla. De lär vara skygga. Skulle vara roligt att bonga! Måste försöka.

Annonser