Ibland läser man någonting som man precis gått och funderat på. Nu hände det igen. Borgåbladets Jan-Erik Andelin skriver om journalistens roll som objektiv informationsförmedlare. Bloggaren läste och höll med.

Enligt mitt förstånd, borde en nyhetsjournalist vara en person man känner sig lita på. Vilket är då problemet? I Bbl behandlas frågan om riksdagens omröstning gällande äktenskapslagen. Många journalister tog aktivt och synligt del för en lagförändring. Är det ok?

Bloggaren skulle själv ha röstat för könsneutralt äktenskap och har starka åsikter i frågan. Säkert gäller samma sak mången journalist. Men! Får man visa det utåt i tjänstens tecken? Bloggarens åsikt är ett försiktigt nej. Journalisten måste så vitt jag ser det låta alla parter komma till tals? Hur vi som följer med debatten sedan tolkar det, är en annan sak.

I tv-debatter blir jag ofta smått irriterad om en journalist/redaktör uppenbart tar ställning för eller mot i någon fråga. När jag läser tidningar, vill jag helst ha en mångsidig bild av världen därute. Om jag behöver en predikan om hur saker och ting egentligen förhåller sig, kan jag gå till kyrkan på söndag.

Hur är det med min egen roll som gymnasielärare?

Mina egna lärare hade ofta starka åsikter om det ena och det andra. Man hörde att man måste rösta på Svenska folkpartiet, prenumerera på Hbl, att homosexuella inte är Herren till lags, att USA är en rättskaffens stormakt, att riktiga människor bara går att finna i Österbotten (många lärare kom redan då därifrån), att vita inte borde slå ihop dig med färgade, att allergier är inbillning….

Nu ska jag inte vara orättvis. Största delen av det jag hörde var helt ok och vittnade om kunniga och bildade lärare. Men vi har åsikter! Får vi visa dem?

Det går antagligen inte att undvika. En åsiktslös lärare skulle antagligen vara en ärans torrboll. Dessutom borde man väl försöka väcka en debatt nu och då. Viktigt är då att låta unga med andra åsikter komma till tals och förklara sin syn på saken. Under min egen skoltid brukade det intre fungera så. Kanske har detta förändrats??

Hur är det då med våra hbt-elever? I skolåldern tenderar många av dem att dölja vad de tycker och tänker. Men det finns de som lider och har det svårt! Att öppet ta ställning mot samkönade äktenskap och relationer, tom. om man omfattar dem av religiösa skäl, känns bloggaren främmande. Vi måste försöka minska den angst vi har mellan våra väggar.

En sak som tangerar detta är förstås det där med religion överlag. Läste någonstans att lejonparten av matematikerna och en stor del av naturvetarna i USA är ateister. Ska en ateist predika sina åsikter i klassen? Ska en religiös lärare göra det? Här anser jag att man har rätt att uttrycka sin åsikt, men aldrig förlöjliga den motsatta.

Det sägs att alla åsikter ska respekteras. Det är enligt bloggarens syn på saken fel. Jag kan helt enkelt inte respektera en rasists syn på medmänniskor, en homofobs attacker mot dem som har det lite besvärligt, människor som förnekar vetenskapens betydelse för att få tycka vad man vill, den kritiklösa övertygelsen att den egna åsikten alltid är den rätta… . Men jag måste höra också dessa människors argument. Sedan kan jag argumentera emot. Att tvinga någon till tystnad förstärker antagligen personens övertygelser.

Det var några spekulationer i en svår fråga.

Annonser