Bloggaren fick en kommentar av en läsare för en tid sedan. Jag uppmanades skriva mera om politiska händelser och dagsaktuella problem.

Nu är det ju så att en bloggare är något av det mest subjektiva och egocentriska man kan tänka sig. Ingen betalar för mina tankar och jag skriver vad jag vill, men ibland sätter nyhetssändningarna tankarna i rörelse.

En av mina äldre släktingar har för vana att kommentera våld och
vidrigheter därute med kommentarer i stil med ”voi voi, varför kan inte människor vara snälla med varandra?” Egentligen är ju frågan berättigad, men lätt att svara på kort och koncist – det är den inte!

Bloggaren har alltid haft ett visst intresse för filosofi. Är fullständig amatör på området, men i samband med attacken på Charlie Hebdo-redaktionen, väcktes ett minne om hur filosofen och teologen Averroës från Cordoba, på 1100-talet indelade sina medmänniskor. Averroës var muslim, men han levde och verkade i en miljö, där olika religioner förekom och accepterades.

Här kommer amtagligen en grov förenkling i saken, men va fasen? Nu kör vi.

Både muslimer, kristna och anhängare av andra religioner kunde grovt indelas i tre olika grupper. Detta i avseende på sin inställning till det religiösa.

I den första gruppen vi enkelt och obildat folk – okultiverade kan vi kalla dem. Sådana människor reagerar svagt på förståndsargument. De tenderar att i stället falla för det emotionella eller en enkel men övertygande retorik, utan djup- eller konsekvensanalys. Auktoritetstron är stark. Man kan tro blint på en ledare. Man kan övertygas av några rader i Bibeln eller Koranen, men glömma att raderna är många och en helhetsbild inte skulle skada.

I den andra gruppen hittar vi den utbildade människan. En sådan person nöjer sig inte med vad man kan läsa i skrifterna, eller vad den religiösa auktoriteten berättar. Man vill se ett mönster i den fysiska världen och på något sätt harmonisera religion och den värld vi lever i. När detta blir för tufft, ger man ändå upp och låter den religiösa sidan dominera. Man sätter sitt ”öde i den Allsmäktiges händer”.

I den tredje gruppen hittar vi igen kultiverat folk, men de tar ett steg längre. De styrs av det Averroës uppfattade som den ultimata vetenskapen, Aristoteles tankar om ditt och datt. Man respekterade de religiösa auktoriteterna, men i sitt inre visste man hur saker och ting egentligen förhåller sig.

Averroës levde och verkade för länge sedan. Vi har varit med om mycket sedan den tiden. Men det finns ett intressant mönster i hans tankar. Vi må sedan koppla in den religiösa biten eller prova forma om tankarna i mera sekulära banor.

Ta grupp 1. I dagens värld hittar vi människor i den gruppen som lätt faller för populistens politiska dravel och osmakliga skämt. Man identifierar felen i samhället, men har inte en aning om hur de ska åtgärdas. Man lyssnar på auktoriteten, någon som lyckats fånga ens öra, utan att kolla upp vad denna auktoritet har gjort för gott här i världen. Man tror blint på någon religiös dogm, därför att någon tutat in den i ens medvetande. Man vill inte analysera. Det är tungt och jobbigt. Man vill inte diskutera. Någon kanske skrattar åt en. Man mår skit och det är någon annans fel!!

Grupp 2? I dag bildas vi människor mer än tidigare, åtminstone i grundskolans Finland och länderna näst intill. Men också på många andra håll. Vi har ofta hört flera argument om både det ena och det andra. Kanske har vi inte alltid noterat dem, men de finns där! Många kämpar med med de stora frågorna här i världen. En del tycker sig hitta en lösning, andra ger upp.

Grupp 3? Nu blir det svårare. Bloggaren tycker sig ha svårt att se skillnad på grupp 2 och 3. Tycker att de går in i varandra. Den mest durkdrivna naturvetaren kan ibland drabbas av insikten om hur mycket vi inte vet och kanske framför allt om hur mycket vi aldrig får veta!? Hur vi tacklar det, variera från person till person.

Det må vara hur det är. Bloggaren tror att en envis kamp för bildning, hör till det viktigaste vi människor kan syssla med. Vi kan inte bilda och kultivera alla, men vi måste ga så många som möjligt en chans att hoppa på tåget. Vi måste ge medborgaren andlig ammunition och insikter. Vi måste lära individen att gå fram till populisten och ställa frågor om talet man lyssnade på. Vi ska få den ”andliga” personen att se sin religiösa auktoritet i ögonen och fråga om det verkligen kan vara Guds vilja att vi med våld tar död på dem som tänker och handlar på andra sätt än vi själva. Vi måste få folk att förstå att auktoriteterna är många och deras reella värde ytterst varierande.

Det är vad en bloggare och en lärare tänker just nu. Och bloggar om.

Annonser