Det finns en modefluga idag. Man ska klä ut sig. Ofta enligt något tema. På jobbet har vi sysslat med detta en vecka nu. Elever har spökat ut sig till lärare och tvärtom. Det har varit idrottstema osv. Denna gång på elevkårens inrådan. På fester finns samma tendens. Maskerad ska det vara.

Bloggaren klarar inte av det här. Blotta tanken får andningen att förlamas. Går till gymnasiet för att jobba – inte för att spela teater.

Nu ska jag vara ärlig. Det är få medmänniskor som hoppar på mig för att jag kommer civilklädd, men det förekommer! Tydligen finns det de som uppfattar en som glädjedödare när man inte har en fjantig mössa på huvudet sin omvärld till uppbyggnad.

Det kan säkert vara roligt att klä ut sig. Men det finns också risker. Speciellt om man vill parodiera någon man råkar känna. Människors förmåga att hantera en sådan situation varierar. Somliga klarar sig bra, men ett element av mobbning kan också bli aktuellt. En av de gånger jag bitit ihop och spelat med, parodierade lärarna elever i skolan. Jag med! Har ofta på efterhand haft mardrömmar om dagen. Tog någon elev åt sig?

Är inte säker på om det går att djupanalysera det här. Men en tanke väcks obönhörligen. Att klä ut sig är att gå in i en virtuell parallellvärld. En skenvärld. Det sistnämnda lär ha fått namn enligt den grekiska termen för teaterscenen. På något sätt uppfattas den här konstarten som nästan helig. Samma gäller hela kulturpaketet bredvid och bakom teatervärlden. Poesi och prosan vi har att njuta av. Trevligt. Men…

I mitt läroämne, fysik, och systerämnet matematik, har tekniken en längre tid klappat på dörren. Det har ibland sagts att eleverna inte har råd att skaffa tekniskt utrustning, som räknare, pekplattor och datorer för naturvetenskapliga studier. (Däremot har de råd att spöka ut sig). Bloggaren har då och då påpekat att böcker också kostar. Gäller alla läroämnen inklusive poesin och prosan. Har flera gånger stött på argumentet att det här är helt ok. De sistnämnda är ju exempel på ”kultur”. Och det får kosta bevars. Vi är ju civiliserade människor. Och teater har ju alltid funnits.

Sådana argument visar på en grov skevhet i samhället. Den protesterar jag mot. Och inte spökar jag ut mig heller. Jag lever i den här världen och se – den är god nog! Inte vill jag ha licens på att parodiera på min nästa heller! Inom rimlighetens gränser måtte andra syssla med sådant, men inte bloggaren!!

Annonser