Bloggaren har länge varit en vän av Grekland. Är det fortfarande. Men…

I nyhetssändningar och i andra media, har greker förklarat att landet är en mycket stolt nation. Det är ju fint, men vad innebär det?

Har ofta reagerat på att det måste finnas slitningar och märkligheter inom landet. I en del landskap är trafikmärkena fulla med skotthål. De lokala förklarar att det visar den lilla människans förakt mot myndigheterna. På hustaken sticker armeringsjärn upp i luften. Förklaringen är att om man planerar ett tilläggsbygge, t.ex.för barn man kanske producerar någon dag, får man skattelättnader. Bergsbon berättar sig bo i en klen by. Varför det? Jo, grannen är en polis – alltså företrädare för makten. Osv.

Nordbon förundrar sig. Själv betalar man skatter som bara den. Här hemma högaktar vi polisen och accepterar de styrande. På sin höjd förundrar vi oss över att somliga individer verkligen har utnämnts till tjänstemän, men se det har vi rätt till. Det hör till spelets regler.

Grekland anses vara det land där begreppet demokrati föddes. Må så vara, men kanske har demokratin gått i landsflykt sedan dess. Bloggaren har uppfattat det så, att demokrati innebär politiska val, ett accepterande av resultatet och följande av diverse gemensamma regler. Att fiffla och lura hör inte till dem! Inte heller att hela tiden uttrycka sitt förakt över de folkledare man själv valt. Kritik får förekomma, men den ska bygga upp, inte bara riva sönder. Om de här tankarna inte fungerar inom ett lands gränser, hur ska det då se ut på det globala planet.

Grekerna må vara ett stolt folk. I en utlännings ögon kunde det hjälpa att ha någonting att vara stolt över. I år kommer sommarens semesterresa att gå till Santorini, Grekland. Jag hoppas på flera vistelser i landet, men folkets heder i utlandslånefrågan kommer att inverka. Bloggaren följer med läget och avvaktar. Hoppas på att inte vara den enda!!

Annonser