Bloggaren använder en engelskspråkig term i rubriken. Det är helt avsiktligt. I mitt artikelsurfande på webben, stötte jag på den här!

Som fysiklärare förfäras jag ofta över hur ovetenskapliga många medmänniskor är. Kommer t.ex. Ihåg veganmamman som anmälde att barnet bara får äta frukter och grönsaker, så att det bara inte slinker med gener i skolmaten. (Inte min elev eller ens min skola, därför kan exemplet användas).

Har med tiden kommit fram till att den här ovetenskapligheten är en attitydfråga. Inte en kunskapsfråga. Det kan i värsta fall vara fisförnämt att inte kunna och förstå. Skrämmande. Men! Tydligen har den vetenskapliga sektorn ändå en stor makt. Det är vad artikeln i länken handlar om!

Oberoende om vi vill det eller inte, rullar naturvetenskaperna (Science i bred mening) på i bakgrunden. Våra liv påverkas. Kanske till det sämre ibland, men ofta till det bättre. Medicinska framsteg brukar fungera bra som exempel, också för Sciencefientliga medborgare.

Artikeln tar upp frågan om varför engelska språket har fått en så dominerande roll inom vetenskapen. Fenomenet är inte nytt. I västerlandet var grekiskan och framför allt latin, starka vetenskapliga språk från antikens dagar långt in i modern tid. Latin fortsatte att spela en roll, långt efter att språket i praktiken var utdött. Varför det.

Det finns antagligen två orsaker, tror bloggaren. Först och främst behovet av kommunikation. Två personer med helt olika kultur- och språkbakgrund, kunde när det begav sig ta till latin då de umgicks i skrift eller tal. Idag har engelskan tagit över den rollen. Den andra orsaken är att översättningar alltid skapar problem. Det kan ta tid. Det kan bli fel.

Engelskan har också nackdelar förstås. Det är inte alla gånger så lätt att formulera sig på andra språk än modersmålet. Gäller också engelska, som inte är ett helt banalt och lättlärt språk..

I artikeln spekulerar man över varför det nu råkade bli engelska. Under 1800-talet var engelska, franska och tyska alla tre mycket starka språk i väst. Ryskan har också vuxit till sig, men i långa loppet tydligen förlorat kampen. Kinesiska lär inte bli aktuellt, trots att mängden människor som pratar språket (språken?) är stort.

Det är en intressant dynamik i detta. En liten del av mänskligheten, de som kommunicerar vetenskap, styr tydligen till stor del en mycket stor kulturutveckling.

Bloggaren anser ändå. att det skulle vara ”andefattigt” att bara kunna ett enda språk. Både svenska, finska och engelska, som jag läser och lyssnar på problemfritt (och vid behov kan använda i andra riktningen), är mycket berikande. De behandlar olika aspekter av det mänskliga, sina egna kulturer och tankevärldar. Fascinerande! Säger inte det här för att briljera. Har lärt mig finska och engelska som ”tvångsspråk”, men nu när kunskapen är där, kommer den väl till pass.

Människans ovetenskaplighet är antagligen dömd att förlora i det långa loppet. Trögt sitter det dock. För någon vecka sedan rapporterade man i TV om problemen med Boko haram i Nigeria. En afrikansk tjänsteman förklarade på klingande god finska sin syn på saken. Han hade möjligen studerat eller jobbat här. Nästa dag hörde bloggaren förstås två pensionärer diskutera saken i bussen. ”Inte behövs främmande språk inte, den där n….n i Afrika talade ju finska!”

Vet inte om studier i Science skulle mjuka upp sådana uppfattningar, men jag hoppas det.

Annonser