Nu är bloggaren förbannad igen! Varför det? Jo, man kan knappast andas om någon oförrätt innan någon näs-snörppare kommer med kommentaren: Det där är ett typiskt ilandsproblem. Var glad att vi inte har krig, sjukdomar och död, som på andra ställen, säger man.

Problem finns! Överallt! De ska åtgärdas! Oberoende om de är stor eller små. Om inte, förlorar vi i långa loppet hela statusen av iland!

Senaste exemplet i större skala ser man på YLEs webbsidor. En Esbo-bo, Jonas Frantz, har reagerat på långsamma bredbandsförbindelser i egnahemshus. Han har startar en intressegrupp i frågan. Kommer inte kommentaren på YLEs sidor: ”var glad för att …”. Krig, sjukdomar och död nämns.

Sancta simplicitas. I ett iland ska saker och ting fungera. Gärna i ett uland också. Om de inte gör det, ska vi REAGERA. Inte sitta där och påpeka att det är värre någon annanstans! Då stagnerar vi direkt. Bredbanden är dessutom inte alls ett litet problem. Det är inte enbart en nöjesfråga. Många jobbar hemma och är beroende av förbindelsen t.ex.

En liten observation! De värsta ilandskommentatorerna är ofta själva ena herrans gnällspikar! Dessutom är deras problem ofta så små, att de får vara glada om morsan orkar bry sig!

Vi ska rätt att klaga. Jomsandet om ilansproblem är… Just det! Ett ilandsproblem.

Annonser