Bloggaren läser vidare i sin bok ”Smarter than You Think” av Clive Thompson. Håller inte med om allting, men mycket är tankeväckande.

Nu var då dags för påståendet att vi fördummas av att inte memorera allting. Bloggaren själv lever i en omvandligsfas. Äkta hälften likaså. När vi funderar på någonting, tar vi reda på det. Är den ena eller andra staden en hamnstad? Vad heter hjärtats kammare på engelska? Var Galileo verkligen kikarens uppfinnare? Vad hette nu igen den där j…a konstnären som var kompis med Tizian?

Människans minne i all ära, men det fungerar inte så bra. Vi tappar detaljer snabbt. Se bara på Ebbinghaus ”glömskekurva”. Breda riktlinjer har en tendens att hållas kvar, men detaljerna…

Vad göra? Jo, vi kan använda någon form av stöd för minnet. Platon får i sina dialoger Sokrates att ställa sig negativt till detta. Nedskrivna tal och fakta förlöjligas. Ingen ny diskussion alltså. Men sedan länge tillbaka i tiden har vi antecknat och lagrat. Bokrullor, böcker, bibliotek…

Biblioteken är bra, men i grund och botten har de begränsningar. Inte tillgängliga för alla kanske. Långsamma och obekväma i användning osv. Finns det andra möjligheter.

CT rapportera om forskning där man talar om ”transaktivt fungerande”. Två eller flera personer utnyttjar varandra som minnesbanker och samarbetsparter. Det stämmer för fasen! Har aldrig tänkt på det, men känner precis igen mönstret. Tänker själv transaktivt med äkta hälften. Det finns massor av saker hon lagrar i sitt minne som jag fäster mindre uppmärksamhet vid och tvärtom. Tillsammans fungerar vi sedan ganska superbt vissa dagar (inte alltid he he). Vi delar också på vissa arbetsuppgifter. Hon diskar och jag dammsuger t.ex. Hon sköter ekonomin och jag fixar vissa småreparationer. Transaktiviteten begränsar sig inte till våra väggar. Dottern med familj finns med i syntesen. Kolleger i lärarrummet likaså. I Brändö gymnasium representerar kollegiet som gemenskap en mycket mäktig databas att samarbeta med. Vi har ett stort kollektivt minne och färdighetsregister. Bloggaren upplever det här som helt naturligt. Tycker inte att det verkar fördummande precis. Jag kan min bit på samma sätt som andra följer sina ledstjärnor.

Tekniken idag ändrar inte på detta. Det är snarare en form av förlängning av nämnda transaktivitet. Vi kan fungera kollektivt med människor därute. Wikipedia är ettexempel på detta. Ska återkomma till det exemplet senare.

Jag tror att människor som blint argumenterar för att bara det egna minnet duger, gör sig skyldiga till ett självbedrägeri. Det skulle antagligen vara lätt att påvisa om vi inte hindrades av etiska skäl. Vi får lov att köra ett tankeexperiment. Utbilda en grupp elever som vi gör idag, med datorer, böcker, rikligt med papper och anteckningsmaterial. Ta sedan en annan grupp och förvägra dem alla hjälpmedlen. (Obs ALLA). Den enda gemensamma faktorn må vara magistern vid svarta tavlan. Behöver man säga mera! Det är klart att de unga ska ha hjälpmedel. Dessa hjälpmedel har sin egna evolutionsprocess: pinnen att rita i sanden med, papyrusrullan, griffeltavlan, pennan, pappret, boken (och konsten att trycka böcker i stora upplagor), boksamlingar, webben….

Vi har överlevt tidigare och kommer säkert att göra det nu med. Det finns negativa trender. Tillgången till data i snabb takt kan distrahera. Det kan bli svårt att fokusera på en sak i taget. Men det problemet är inte helt nytt. I ett kollektiv människor är det ofta svårt att jobba koncentrerat. Man blir avbruten ideligen. Nu är avbrotten bara av ett nytt slag. Vi får lov att anpassa oss.

 

Annonser