Bloggaren är lite långsam ibland. Som nu, då bloggen om kvinnodagen kommer ”dagen efter”. Som äkta hälften i sin blogg noterat, är det lite si som så med firandet av dagen. Kanske man borde tänka om?

Brukar ibland se mig som en småskalig feminist. Varför det? Jo för att jag redan i ungdomen påstod att kvinnor och män i stort sett klarar saker lika bra. Orsakerna till att vissa yrken var dominerade av ena könet, hade närmast sociala förklaringar, hävdade den unga blivande fysikern. Och sedan följde ett massivt motstånd. Kvinnor kan aldrig klara ”det tekniska”. De har inte ”logiska hjärnor”. Deras ”förstånd” räcker inte till för dessa saker. De är skapta som ”sociala människor”, som ska sköta hus och hem. Så lät tidens fördomar. 

Brukade avsluta diskussionen med tystnad. Det var inte mödan värt att fortsätta. Gav mig ut på jobb i stället. Nu ca 40 år senare, har bloggaren stärkts i sin uppfattning. Har inte sett relevanta skillnader mellan elevernas kön, när det gäller att förstå fysik. Kvinnor är kapabla till mycket, men har haft det knepigt, historiskt sett. Ska vi fira en kvinnodag, är det väl sådant man ska jobba mot, inte bara uppvakta lilla gumman med en planta. 

I gårdagens nyhetssändningar kunde man höra om dagsläget i Sverige. Brandmän säger att jobbet är för fysiskt för kvinnor. Här saknar bloggaren empirisk erfarenhet. Jobbar ändå i ett idrottsinriktat gymnasium och vet att unga damer kan vara starka, uthålliga och viga när de idrottar. Går inte vidare i diskussionen, men konstaterar att det låter bekant.

Ska ge en länk här. Den berättar im 17 tuffa damer, som kommit att påverka vår värld. Kände till dem alla, men skådisen Hedy Lamarr var en viss överraskning. Hon sätter ju Hollywood på kartan rent konkret! 

Tänker också fira dagen (efter) på ett annat sätt. I kväll ska bloggaren pallra sig till Fysikersamfundets årsmöte. Festtalare är MB, en ung forskardam, som inte alltför länge sedan var bloggarens gymnasieelev. Skulle ljuga om jag påstod att jag inte känner en viss stolthet! 

Annonser