Bloggaren brukar inte ofta skriva om sin hälsa, men ibland händer det. Om inte annat, så för att tipsa andra drabbade om det ena eller det andra, eller bara för att kanske öka förståelsen för det man lider av.

Med åldern kommer diverse krämpor, men ett problem bloggaren kämpat med hela livet är allergier av diverse slag. Jobbigt. Det finns inte så mycket man kan göra, utom att undvika det man är allergisk för och försöka lindra symptomen då man reagear på något.

Under ett par års tid har jag nu varit med om en hyposensibiliseringskur mot björkpollen. Under tre års tid får man med bestämda intervall en injektion med allergener. Ett år återstår. Det stressar en samma dag man får injektionen, men på det stora hela upplever jag det som en fungerande kur. Redan senaste år hade symptomen minskat. Få se hur det går i år. Rekommenderar kuren för alla som lider av björkpollen. Också andra allergener finns att behandlas mot. Djur och gräs t.ex. 

Mindre snuva och astma alltså, men huden ger problem. Lider av atopiska utslag. Varje år är speciellt vintern och våren svåra. Klåda och stress. Läkarna kan skriva ut dunderkurer med kortison och köret. Sedan är man friskare en vecka, men så drar det igång igen. Det är svårt att beskriva hur man påverkas för den som inte upplevt detta. Föreställ dig att någon utan uppehåll retar dig på något sätt. T.ex. Så att personen går något steg bakom dig och kittlar dig. Hela tiden! Natt som dag. Så känns det. Man kunde till slut mörda den jäveln. Men det finns ingen eller inget att ta ut ilskan och stressen på. Bara att leva med fanskapet. 

Ett sidofenomen som är jobbigt är hur omvärlden reagerar. ”Kan det nu vara så svårt? Köp en salva vet jag!”. ”Äsch, det där är psykosomatiskt. Gå till en psykolog!”. Och så den absoluta bottennoteringen. ”Du ska vara glad för att du inte har cancer!”. Hur kan man uttala sig så? Med vilken rätt ställer man sig till doms över andras personliga problem? 

Kommentarerna ovan och flera liknande är verkligen sådana jag upplevt. Nu har jag gnällt en aning. En positivare slutknorr är på sin plats. Dessa kommentater har ”vuxna” stått för. Under alla de år jag jobbat som lärare, har ingen elev varit besserwisser om detta. Någonsin! Gillar de unga och deras vidsynthet. De gör det lite lättare att tackla klådan. 

Annonser