Bloggaren besökte högmässan i Esbo domkyrka idag. Gör det nu och då, trots att mycket av det kyrkliga är ett fullständigt mysterium för mig. Tar det mest som ett tillfälle att varva ner och filosofera en aning. 

Det som fyller bloggaren med undran är alla dessa märkliga dogmatiska konstruktioer och teorier man försett religionen med. Man tolkar hit och dit och det med tvärsäkerhet. Kyrkofäders  åsikter rabblas. Kyrkomötenas beslut efterföljs nu, ett tusental år senare. Man har tjäbblat om viktiga detaljer som om Jesus är skapad eller född och förföljt dem som tyckt ”fel”.

Läste på webben att ca 84 % av våra unga i Finland går i skriftskola. Det är ett högt tal! Hur många tar lärdomarna på allvar? Hur många kommer att hänga kvar i organisationen livet ut?

Kommer ihåg min egen skriftskola. Version läger-sådan. Vet inte varför jag egentligen hamnade där. Släkten var fullständigt ointresserad av religiösa spörsmål. Pastor Sandelin var ok. Han hade en liberal inställning till oss unga, då i skiftet mellan 60- och 70-talet. Han tog upp många etiska frågor, utan att kräva ”rätt svar” i tid och otid. Men det fanns annat. Vi skulle gå i kyrkan ett antal söndagar. Det blev lite jobbigt att hinna med det. Fick improvisera och söka mig till närmaste tillgängliga mässa. Gick över språkgränsen nu och då och besökte den finskspråkiga församlingen. Minns en otrevlig sak där. Den finskspråkiga prelaten tittade ilsket på mig och frågade om jag som språkhandigkappad hade förstått poängen med hans predikan. Han var inte riktigt villig att ”skriva på” i skribaboken. Berättade på finska att jag är tvåspråkig. Tänkte dra till med att den där poängen nog knappast gick hem hos de ”äkta” finskspråkiga heller, men valde att vinkla saken annorlunda. Sade helt enkelt att visst kunde han låta bli att ge mig en påteckning. Vi har våra val att göra häri jämmerdalen. Mitt val kan vara att  gå ut genom kyrkdörren för att aldrig kliva in igen!! Han tittade lite modfällt på och sade att det uppenbart inte gick någon nöd på mina språkkunskaper. Påteckningen följde.

Undrar om man stöter på sådana attityder idag, då allt fler skriver ut sig ur kyrkan? 

Varför hänga kvar? Kanske för att kunna påverka? Rösta i val, säga sin åsikt? I grunden bakom alla mänskliga påfund, finns kanske något eftersträvansvärt. Inte med monopol på godhet och etik, men i alla fall. Och så kan man ju varva ner och fundera!

Annonser