Det handlar ofta om en balans här i livet. Begreppet ”den gyllene medelvägen” är känd sedan Aritoteles dagar. I vårt dagliga liv, ska vi ha rätt till vissa åsikter och friheter, men slanten har en annan sida. Vi har också vissa skyldigheter. Lurar vi samhället på skatter t.ex., sitter vi kanske småningom i samma båt som grekerna. 

Bloggaren har inte tidigare gått in på fenomenet vaccinationsmotståndare. Kanske dags att göra det nu. Här har vi en grupp skeptiker mot vetenskap, vilka går till handling. Man vill inte tro på vetenskapen. Man vill inte vaccinera sina barn. I slutändan kan det hända att man fattar sådana beslut av ”omsorg” för barnen, men utan att analysera djupare.

Medicinen har i praktiken lyckats utrota vissa elakartade sjukdomar, som t.ex. mässling. Men smittorisken är inte lika med noll. Den har bara blivit kraftigt reducerad. Om ett tillräckligt stort antal barn inte vaccineras, ökar risken för att sjukdomen blommar upp på nytt. Någon kanske då stryker med i onödan! Vems är felet? Frågan är retorisk. 

Nu ser man reaktioner i samhället. I Kalifornien förbjuder man inte vaccinationsnekarnas verksamheter fullständigt, men den begränsas till fall, där man av rent medicinska skäl (allergier t.ex.) inte kan vaccinera ett barn. Om en förälder inte går med på vaccination mot bl.a. påssjuka och mässling, får man lov att fixa hemundervisning eller motsvarande för barnet i fråga. Ingen vanlig skolgång. Inget vanligt dagis. I det här fallet har Kalifornien den tuffaste lagstiftningen i USA, men kanske med rätta.

Vaccinationsfrågan är intressant på det sättet, att den väcker polemik. Den är ändå en liten del av det ”jag tycker”-elände det moderna samhället lider av. Vi människor ska inte vara experter på allt, medicinska frågor, energipolitik, ekonomi, lag osv. Vi ska samtidigt ha rätt till åsikter, men ibland skulle det vara bra om flera gav sig tid att försöka sätta sig in i saker och ting. Och att acceptera att våra beslut har konsekvenser. En lite kille dog här om veckan av difteri i Spanien. Föräldrarna hade påverkats av vaccinationstyckarna, och stod nu djupt ångerfyllda inför rådande omständigheter. Konsekvenser…

Här spelar skolan säkert en viss roll, men undervisningskulturen kunde förändras. Vaccinationsfrågan kan inte diskuteras vettigt under en lektion i samhällslära! Man behöver biologens hjälp. Kärnkraftens för- och nackdelar kan knappast behandlas under en lektion i modersmål. Fysikern måste få sin taltur. Också i det här fallet måste vi införa ämnesintegration, för att ha en chans till ökad djupanalys. 

Vaccinationsfrågan är ett för jävlig fenomen, men den för kanske en positiv sak med sig? Vårt behov av att tänka lite djupare kanske blir framhävd. 

Annonser