Bloggaren har försökt följa med sin tid nu och då. För ögonblicket lever vi i efterdyningarna av landets reaktion på Olli Immonens blogginlägg, där man uppmanas verka mot mångkulturalismen och i stället gå in för den kulturella enfald, som kallas monokultur. Hade lust att skriva någonting, men avvaktade. Var inte helt inaktiv förstås. Deltog bland annat med äkta hälften i demonstrationen på Medborgarplatsen, tillsammans med ca 15 000 andra. 

Varför blogga nu? Jo, för att perspektivet börjar klarna så smått. Det finns alltid individer som häver ur sig både det en och det andra. Sådant blir man inte av med i ett fritt och öppet samhälle (och förhoppningsvis inte i andra heller). Det intressanta är att se hur större grupper reagerar. Det som gladde mig personligen med demonstrationen, var att detta folk som sällan reagerar, nu gjorde det!  Och med besked! 

Men det finns mörka sidor. Hur reagerade ”landsfäderna”, politikerna i regeringen. Knappast alls! Vet inte varför. Kanske ville man inte stöta sig med sannfinnarna. Eller ännu värre, kanske man själv tänker så här. Oppositionen larmade förstås, men man får hoppas att det kom från själens djup och inte berodde på en prima möjlighet att bjäbba emot och nappa politiska poäng. 

En annan spelare som bloggaren saknade i sammanhanget, är kyrkan. Här sticker ondskan upp sitt fula tryne. Reagerar man inom teologiska kretsar? Nja. Man måste ju bekämpa viktiga saker, som könsneutrala äktenskap och i värsta fall kvinopräster. Nu är jag kanske orättvis. Det är kanske en minoritet man hör i dessa frågor. Men nog kunde väl den större delen ryta till om förtryck av de ”annorlunda” i samhället också? 

Vid demostrationen talade Helsingfors biskop Irja Askola. Hon tog ställning minsann! Prima. Minns inte den exakta ordalydelsen i hennes korta men kraftiga tal, men andemeningen var att andra religioner är värdefulla och ska högaktas. Bra rutet i de kretsar där den lokala kaplanen brukar sitta inne med universums hemligheter och där man i lite dolda ordalag brukar förtala allt från papister till stengudadyrkare. Biskop Irja kontrade genast efter det tidigare nämnda att vi trots vår respekt för andra, aldrig ska acceptera att någon försätts i en förtyckt ställning på grund av kön, etnicitet eller liknande. Första tanken var att detta var riktat mot ”främmande” religioner, men tänker man efter, hittar man möjligheter att rannsaka oss själva också. 

Googlade lite allmänt om dessa frågor. Hittade jag biskopens tal? Nej! Men nog kritik av hennes åsikter och person. Fel kön, fel tolkning av skriften, fel fel fel… Ansluter mig inte till kritikernas skara. Hennes tal var en ljusglimt i dagens andliga mörker. 

Skulle ändå gärna se mera. 

Annonser