Nästa vecka börjar den nya terminen. Brändö gymnasium drar igång arbetet i den gamla goda byggnaden. Det känns bra. Nu har man fått vila ut tillräckligt. Men nya utmaningar väntar förstås.

Den som följer med nyhetsflödet inom undervisningssektorn, vet att det talas mycket om radikala förändringar. Har funderat en hel del på det under sommaren. Den klassiska föreläsningen ska ersättas av andra arbetsformer. Likaså utantillpluggande i vanliga böcker. Det föreslås att stillasittande 6-8 timmar i sträck ska mjukas upp och bli mera dynamiskt. 

Bloggaren gillar att fundera på nytt. Det betyddr inte per automatik att jag accepterar allting. Det som verkar smart, vill jag gärna prova. Fungerar det inte, tar man ett steg tillbaka och spanar in läget på nytt.

Det som förvånar mig, är trögheten i systemet. Det är jobbigt att prova någonting nytt. Bloggaren är inte särskilt känslig av sig, men det finns dagar då man känner sig direkt mobbad av ”konservativa” tänkare, som drar likamedstecken mellan klassiska undervisningsmetoder och intelligens. Det är tungt att förnya sig. Saken görs inte lättare av att pikas av omvärlden. Att jobba i klass går fint. Inga problem! Övrigt arbete i skolan känns ofta tungt.

Varför skulle skolan vara den del av samhället som inte behöver förändras? Bloggaren hänger inte riktigt med i det. Varför ska det kallas spektakelundervisning genast man visar en videosnutt eller låter de unga ta del av en diskussion ute på webben? Varför kallas man lat om man provar på någonting nytt. I själva verket är det precis tvärtom. Förberedelser tar också tid! 

Känner mig som utrikesministern. Klagar på omvärlden. Har hållit tyst under semestern. 

Men nu gäller det. Nya tag. Nya funderingar. Nya metoder om de fungerar! P…e!

Annonser