En av huvudnyheterna inom astrofysiken nu, är att universum blivit betydligt ljussvagare under de senaste två miljarderna år. En miljard år är alltså 1 000 000 000 år. För en fysiker är det här knappast en överraskning. Stjärnor behöver en energikälla, i praktiken väte, för att lysa. När motorn går, minskar bränslet i tanken. Så även i universum, där vätet tunnas ut. 

Vad är det för nyhetsvärde i det. Jo, astrofysikerna har lyckats observera effekten på många våglängdsområden. Det var inte möjligt tidigare pga begränsningar i mätutrustningen. Man kan se detta som ett bevis på att det sker en sorts evolution också på den mycket stora skalan.

Det intressanta är förstås människans reaktion på nyheten. ”Hemska saker. Universum är dödsdömt!”. Kanske det. Vad som händer på en mycket lång tidsskala, det vet vi inte riktigt idag. Men nu fokuserar vi en stund på precis denna skala. Universum har funnits till i ca 13,7 miljarder år. Solsystemet är knappt 5 miljarder år gammalt. Vi människor har trampat omkring här på jorden ca 100 000 år. Det är en storleksordning. En faktor hit eller dit kan behövas för att precissera. Räknar vi med förfäder med lite ”primitivare” drag, förlänger vi tidsskalan till någon miljon år. Det är en tusendel av en miljard! Om vi tar en linjal som är fem meter lång för att låta den representera solens och jordens ålder, visar den yttersta millimetern vår tidsskala! Under den lilla tidsepoken och antagligen resten av människans ”tid här på jorden”, betyder universums slocknande ingenting. Varför reagera?

Agnostikern i mig, ser här en mekanism bakom en drös relgiösa tolkningar. Har ofta tyckt att Bibeln manar till anspråkslöshet, men i praktiken reagerar många ”andliga” personer precis tvärtom. Man sätter sig själv i centrum. I extrema fall och även bland många som inte vill/kan/ids analysera en aning, är det svårt att föreställa sig ett mycket gammalt system, som dessutom utvecklas! Då är det tryggare att tro på en skapelse, där människan har funnits med nästan hela tiden. En människa som dessutom är oföränderlig i evolutionshänseende. En människa som är i centrum. Resten är här för att vara oss till tjänst. 

Man brukar säga att var och en blir salig på sin tro. Om så väl vore. Tydligen är den angst nyheten om universums slocknande väcker, ett tecken på att det inte är så enkelt. Personligen tror jag att en vetenskaplig sanning alltid måste presenteras rakt och direkt. Sedan kan man lugna sig med fakta. Mycket elände kan komma i vår väg, men universum slocknar inte i morgon. Där kan vi vara hur lugna som helst.

I skolan borde vi arbeta för allmänbildning. På alla skalor. Vi behöver kunskaper i språk, kultur och historia, men också i sund naturvetenskap. Religion? Visst. Så länge den inte är konfessionell och motverkar resten. Så länge den inte dominerar (med 3 obligatoriska kurser i gymnasiet mot en enda i många naturvetenskaper). Den konfessinella biten hör till individen och måste vara i balans med verkligheten. Dessutom ska den inte ha inflytande på politik och samhälle! Om man tillåter det, hamnar man i en situation, där en religion dominerar, och motverkar andra (samt i värsta fall den vetenskapliga världsbilden). Bloggaren har tyvärr sett mängder av exempel på sådant. Kanske dags att tänka om. Här är en liten brandfackla. Ett medborgarinitiativ för att reformera religionsundervisningen i grundskolan kan undertecknas. Funderar själv allvarligt på saken! 

Annonser