Vi har alla den där människan inom radaren. Hen som rättar till allt det vi påstår. Hela tiden! Ofta med ett självförtroende som bara en autodidakt kan bygga upp. Man uppmärksammas om språkfel, uttal, ”fakta”, hur kärnkraften fungerar, politiken, kulturen …. . 

När bloggaren tog studenten och började studera vid Helsingfors universitet, var det inte för att kunna imponera på folk. Det var en uppriktig nyfikenhet om hur världen fungerar som låg bakom. Därför fysik! 

Jag lärde mig snabbt att ligga lågt inom släkten. Både äkta hälften och jag själv var de första akademikerna inom våra familjer. Det kunde leda till vissa problem. Valde därför, kanske en aning onödigt försiktigt, att låta folk tro vad de vill. Det gjorde jag ju själv.

Sedan kom yrkesvalet och se då var det kört. Läraren är och måste vara en Besserwisser. När eleverna har felaktiga uppfattningar om det ena eller det andra, blir det läraren som ska hoppa in och säga ifrån. 

Minns en undersökning vid HU för snart 30 år sedan. Man lät folk kruxa för alternativ i en frågelista med ca 100 frågor. Många av dem var baserade på mekanik. Det visade sig att ca 80 % av oss har en direkt aristoteleisk världsbild, vill jag minnas. Vi tror t.ex. att det behövs en kraft för att hålla en rörelse igång. Vi tror att en kastad korgboll rör sig i sin bana, eftersom det finns en ”skuffkraft” som driver på. Sådant måste fysikläraren motverka. Men det är inte alltid lätt. Har flera gånger hamnat i trångmål med t.ex. föräldrar, som anser att de vet bättre. Hur går det då? Ska nämna ett lite upputsat, men fullt realistiskt exempel. Detta för att ingen ska känna igen sig. Ett par fäder förklarar för sönerna hur satelliter som människan skjutit upp, rör sig i rymden. ”När de rör sig bort från jorden, släpper tyngdkraften och då börjar de röra sig fort som satan”, är visdomen i fråga. Under en lektion rättar jag till det jag hört, givetvis utan att referera till situationen i fråga. Kontaktas av en ilsken fader, som upplyser mig om min allmänna inkompetens. Han har minsann djupare kunskap! Baserat på busskörkort, vilket jag saknar eller hur? 

Överdriver jag nu? Tvärtom! Jag kunde nämna flera motsvarande riktiga händelser. Tror att andemeningen klarnat i och med detta.

I det civila skulle jag låta saker och ting passera. Men nu är jag lärare. Och därför i vissa frågor Besserwisser! Ibland önskar jag att det inte beror på min vilja att briljera, utan på en äkta önskan att få den unga generationen att förstå saker de kan ha nytta av. 

Det skulle ibland vara skönt att kunna dra sig in i sitt skal. Bar sitta och begrunda världens gång. Kanske när man blir pensionär?? 

Annonser