OAJ:s ordförande Olli Luukkainen föreslår att skolskjutsarna ska slopas. Motiveringen är att barnen borde röra på sig och få motion. Vår nuvarande regering vill för sin del öka på motion i skolan med en timme per dag! Den tiden ska i så fall tas av någonting annat. Knepigt!

Bloggaren är för att de unga ska motionera och röra på sig. Tar inte ställning till regeringens tanke här. Så som den såsar på, går väl ingenting igenom i den frågan heller. Fokuserar i stället på det här med skolskjutsarna.

Jag har en viss erfarenhet av saken. Gick i skola på en tid då skolskjutsar inte fanns till. Väg till skolan? Ca 4,5 km. Den vägen gick man oberoende av väder. Köldrekordet var ca -40 grader!! Men gå det måste man. Ibland tvingades man skida över en åker. Vägen blev obetydligt kortare. Minns att jag en gång i dimma skidade vilse. Var då 9 år gammal. Hamnade i Kånala och måste fråga på knagglig finska var skolan låg. Ingen visste. Kom småningom fram på något sätt. Gick längs en väg som jag antog leda till skolan. Hade rätt och kom fram. Blev givetvis utskälld eftersom jag kommit sent. 

Skryter inte med hur duktig jag var! Vill i stället påpeka att det kunde ha gått riktigt illa. 

En annan aspekt på saken var den sociala sidan. Hade lite dålig allmänhälsa på grund av häftiga allergier och astma. Sådana barn mobbas! Skolvägen var några år ett rent helvete ändå tills jag några år senare lärde mig slåss. Den konsten hade jag mina finskspråkiga vänner att tacka för. Jag mobbades av någon anledning aldrig av någon finskspråkig kompis. I stället lärde de välvilligt ut både språk och diverse fula slagsmålstrick. Minns dem med värme. Temat kunde vara värt ett eget blogginlägg. 

Vart vill jag komma? Jo, mitt argument är att skolskjutsarna inte bara handlar om motion – eller brist på den samma. Det finns mycket annat att hiva in på vågskålen. Om unga barn körs till skolan, behöver de bl.a. inte fundera på invecklade trafikregler i diverse korsningar. En felbedömning kan leda till tragedier. Det har vi sett nyligen. Barn kan inte skyddas mot mobbning i all oändlighet, men på en skolväg, utan övervakning, kan de få det svårt. Under lektioner och raster är någon vuxen åtminstone i princip närvarande. Det finns andra risker. Vem ser till att barnet inte lockas in i en främmande bil? Sådant händer idag! Tyvärr! 

Ska inte göra mig lustig över OL:s argumentering här. Han har säkert en god avsikt med det sagda. Påstår ändå att skolskjutsarna behövs. 

Annonser