Varför en sådan fråga? I de kommentarer jag fått efter mitt senaste blogginlägg, där jag retade upp mig på diverse attityder från grannstaden, har man jämfört mig med ”finnar”, som ogillar oss finlandssvenskar. 

Erkänner att jag i min reaktion lutade mot en generalisering. Men det är också en generalisering att uppfatta språkmajoriteten för snävt. 

Ett litet exempel. Besökte häromkvällen operan. Tosca stod på progammet. Innan föreställningen börjar, brukar man informera publiken om att telefoner ska stängas av mm. Tidigare kom denna info  på finska och engelska. Nu hade man klämt med en svenskspråkig version. En god sådan! Nästa överraskning kom då föreställningen började. Textning kunde läsas på svenska, finska och engelska. Ingen svenska tidigare vill jag minnas. 

Kanske är det den finskspråkiga kultursektorn som reagerat. Men det finns mer. Under det senaste året har allt fler finsspråkiga människor därute ansträngt sig för att snacka svenska med undertecknad. Man kunde tala om en trend.

I dessa tider då vi hör många tråkiga nyheter om människans hårdhet och fördomar, kan det vara bra att se de ljusa fenomenen. För de finns. Tycker mig vara mina finskspråkiga vänner skyldig denna kommentar. Alla är inte trångsynta översittare.

Generaliseringar är förstås av ondo. I mitt föregående inlägg gjorde jag mig skyldig till en sådan, vilket inte var helt ok. Ber om ursäkt om någon känner sig orättvist behandlad. Jag belönade ont med ont. En generalisering med en annan. Men!

Vi ska fräsa till nu och då. När någon förhävdar sig genom att racka mer på andra. När man far fram med illvilja mot någon, det må sedan var flyktingen eller grannen.  Om vi inte fräser, kommer vi med ett stumt medtyckande! Därför blev jag arg och kommenterade. Och jag ber om förståelse för min indignation. Och fortsätter fräsa vid behov!

Annonser