Diskussionen om teknik i skolan böljar av och an – och så ska det vara. Ibland dyker det upp rapporter i den ena eller andra riktningen. Sedan tycker vi till. Bloggaren uppfattar ibland nästan en religiös glöd i våra ställningstaganden.

Ett exempel?

Stötte på följande artikel i Lääkärilehti (Läkartidningen).

I artikeln tog man upp tre så kallade ”urbana inlärningslegender”. Bra uttryck! Vilka är de. Kan vi bygga någonting på artikelns analys av dem?

  1. Legenden om den diginativa generationen
  2. Legenden om specifika inlärningsstilar
  3. Legenden om den självständigt fungerande studenten

Benämningarna är mina översättningar av den finskspråkiga texten. Bloggaren ska syna dessa legender i kanten och berätta om sina erfarenheter i gymnasieskolan.

1.

Många beslutsfattare anser att studenterna är väldigt slängda i det här med teknik. Lärarna ska inte avlönas för att instruera de unga i sådant?! De kan säkert mer än läraren ändå! Jag förstår tanken. Man kan spara fyrk på det här sättet, men resurserna tar man ut ur lärarens energiförråd. Saken är nämligen den, att kunskaperna och färdigheterna varierar precis lika mycket här som på andra områden. Ungdomarna har visserligen vuxit upp med teknik, men användningen har ofta varit ytterst smalspårig. Man har umgåtts på sociala media och spelat. Det ger inte i sig datakunskaper! I Brändö gymnasium har vi nu i många läroämnen startat på med bärbara datorer på allvar – allt enligt byråkraternas krav. Erfarenheter? Det går riktigt bra, men det kräver arbete. Både av lärare och elever. Beslutsfattarna skulle bara veta hur många unga som aldrig lagrat en fil, inte använt textbehandlingsprogram, inte känner till begreppet molntjänst osv. Spektret är vitt och brett. De unga lär sig snabbt dock! Men det kräver insatser som kunde göras i den egentliga undervisningens tecken!

2.

Skolan utvecklas långsamt. Så är det. Ibland uppstår kanske en viss otålighet bland de som ser på skolundervisningen utifrån. ”Ska de där lärarstofilerna någonsin utvecklas överhuvudtaget!?”. Man anser att moderna tekniska undervisningsmetoder måste fungera bättre än traditionell katederundervisning. Då trivs också de unga bättre osv. I den citerade artikeln påpekas mycket riktigt att trivsel är bra, men inte automatiskt leder till inlärning! Stämmer! Trivsel skadar inte, men visst ska vi minnas skolans traditionella roll. Vi ska förmedla kunskap och allmänbildning, sådan den ser ut i varje tidsperiod! Vi måste alltså jobba med den teknik som finns därute, men samtidigt förmedla kunskap. Om vi sen lyckas skapa trivsel också, är det ju bra.

3.

Den här legenden tycker jag mig själv oftast stöta på. Man antar att om man ger studenterna verktyg, så börjar de snickra. Eller i skolan skopa in kunskap. Spontant! Utan magister bakom katedern! Stämmer inte. Ge dem verktyg och de börjar leka. Läraren behövs minsann för att styra processen! Det har jag märkt gång efter annan. Det är absurt att man antar en massa om ungdomar. Ta en typisk arbetsplats därute. Någonting inom offentliga sektorn eller ett företag. Inte fasen organiserar sig människor spontant som myror i stacken! De behöver arbetsledning. Vi skäller mycket på vår chefskultur här i landet – ofta med rätta antagligen, men ett visst lager chefer behövs. Utan dem spelar man videospel, läser tidningar, skvallrar med varandra, går ut på ärenden osv. Så är det i den vuxna världen. Varför skulle skolelever vara annorlunda.

Nu till någon sorts sammanfattning. Vi ska inte ge efter för de urbana skollegenderna och anta en massa saker, som t.ex. att lärare inte behövs. Kucku heller! Visst behövs vi lärare. Och vi förtjänar respekt!

Tekniken i rubriken då! Vi människor har en tendens att söka syndabockar. Vi fokuserar vår ilska och frustration på något eller någon. Det är kanske inte så vettigt. De flesta problem har flera orsaker och kanske också flera lösningar. Vi tar inte död på de urbana undervisningslegenderna genom att vägra jobba med teknik. Vi kan tvärtom förstärka dem! Det vi behöver, är en förmåga att fungera effektivt som lärare OCH följa med vår tid. Den konsten är inte alla dagar enkel!

Hur går det i fysikundervisningen just nu? Vi har ett antal nya verktyg som det är roligt och intressant att använda. Men de kräver övning och insatser av läraren. Utan dessa insatser följer inga resultat. Har arbetet blivit lättare. Nja. Inte riktigt. Snarare tvärtom, eftersom vi ska lära ut allt vi tidigare gjort, samtidigt som vi ska drilla de unga i nymodigheterna.

Här vänder sig bloggaren till alla där ute. Respektera oss lärare. Och om du är lärare. Respektera dina kolleger! Ge oss resurser vi behöver för att utbilda oss själva. Ge oss resurser att utbilda de unga i verktygskunskap utanför de reguljära lektionerna. Tro inte att ett lass datorer eller pekplattor i sig löser några problem.

Bloggaren är ytterst tänd på många nymodigheter i år. Avstår inte från dem på några som helst villkor. Ser oerhörda möjligheter i dem. MEN. Ingenting sker av sig själv. Jag känner mig ytterst stressad just nu. 80% av min arbetstid sätter jag på nybörjare och deras problem. Saker och ting fungerar fint, men jobbigt är det! Föreställ er själva en situation, där man har över 30 ungdomar framför sig. De ska samtidigt lära sig nya saker på datorn och gärna lite fysik. Sådant är bloggarens arbete. Så kommer besserwissrarna vandrande. Somliga säger att det jobb man utför är onödigt. Ungdomarna klarar sig själva. Andra säger att man gör fel när man följer sin tid. Allt var bättre förr. Säger någon att man gör rätt? Har inte hört det än. Jantelagen gäller!

Annonser