Rubriken refererar till dum i betydelsen enfaldig, inte till den mera naiva tolkningen elakhet. Varför bloggar en lärare om det? Ska han skälla på korkade elever? 

Nej, min syn på termen dum är lite mera nyanserad än så. Temat fascinerar mig, eftersom jag sett en tydlig utveckling under min egen livstid. Under min skolgång, var antalet ”dumma och korkade elever” stort. Om man inte presterade, var saken klar. Man var dum i huvudet! Och fick veta att så var fallet. 

Idag söker vi ofta orsaker bakom brist på prestationer. Det finns diagnoser som ADHD, dyslexi, dyskalkyli osv. Brist på motivation och ork kan ha orsaker som möjligen kan åtgärdas. Sådant var det inte tal om förr. Lärarna har möjligen blivit förståndigare och mindre snara att stämpla elever. Missförstå mig inte. Vi ska som lärare ställa krav, men vettiga sådana. Att mobba en elev som inte begriper vad man säger, är knappast klokt eller produktivt.

Stötte på en intressant artikel. Nätblaskan Livescience raporterade om ett projekt att kartlägga vad vi människor tolkar som dumhet. Hittade tre kategorier och de är värda en liten kommentar.

Den första kategorin kallas ”självsäker okunskap”. I artikeln refererar man till en inbrottstjuv som stal spårbar GPS-utrustning, men inte stängde av apparaterna. Polisen haffade tjuven på nolltid. Ha ha. Korkad tjuv! Sådant läser man om i nyhetsmedia nu och då. Man klampar på och handlar utan att skönja konsekvenserna. Det intressanta är att jag känner igen fenomenet på nära håll. Har flera bekanta som t.ex. inte säkerhetskopierar sina arbetsfiler. Med diverse molntjänster minskar förstås risken för att tappa bort månadsvis med arbete, men fortfarande kan det knappast skada att kopiera! Det har bloggaren personlig erfarenhet av. Jag må sen kallas lite dum. Många som lider av so (självsäker okunskap) är ändå smarta personer! Det gör fenomenet intressant. Vi har här intelligenta individer, som beter sig ”dumt”.

Den andra kategorin benämns något i stil med ”tankspriddhet”. Man vet hur man borde handla, men missar någonting väsentligt då man inte är tillräckligt fokuserad. I artikeln nämns som exempel att man i sin mentala frånvaro, glömmer att betala för inköpen i en butik, med pinsamma följder. Här känner läraren igen diverse elever. De kan missa en deadline, eller glömma att lektionen startar klockan 8 på morgonen. Inte bra, men också vi lärare klantar till det nu och då. Inte minst bloggaren själv. Har turen att ha förstående elever! Det händer ofta att de stillsamt kollar om jag minns det ena eller det andra. Det uppskattas! Vet inte riktigt om sådana misstag egentligen gör oss dumma? Tänk bara på uppfattningen om tankspridda professorer! Vet av erfarenhet att uppfattningen ofta är allt annat än en myt!

Den tredje kategorin är ”brist på kontroll”. En person med allergier vet att det är riskabelt att äta en tårtbit, men det är ju så gott. Här är bloggaren i princip av samma åsikt som forskarna i artikeln. Sådant beteende är dumt. T.ex. om man i hög hastighet hänger en meter efter fordonet framför. Korkat! Men ändå. Vi äter allt annat än hälsosamt och miljövänligt. Vi dricker sprit. Vi vakar för mycket. Och tanken att kalla allt detta för direkt dumt är kanske att ta i. 

Vill som lärare var mycket återhållsam med dumhetsstämpeln. Har sett mången elev man kanske lite tvivlade på, klara sig hur bra som helst efter skolan! Har också sett de mest smarta ovh begåvade unga bete sig väldigt irrationellt ibland. I stället för dumhet borde man kanske nyttja den motsatta termen, vilken den nu sedan är? Intelligens? Smarthet? Praktisk färdighet? 

Kalla den vad man vill. Vad kännetecknas den av? Kanske i första hand att lära sig av sina oundvikliga misstag? Och den konsten behärskar många av oss. Kanske är vi inte så dumma?

Annonser