Skärmavbild 2015-12-15 kl. 09.20.36Skärmavbild 2015-12-15 kl. 09.19.06Skärmavbild 2015-12-15 kl. 09.22.55

En hexagon, en pentagon och en pelargon

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 09.25.04Skärmavbild 2015-12-15 kl. 09.30.29

En rak kon och en kalkon

Det händer sig att eleverna klagar! De säger att bloggaren i sin fysikundervisning använder konstiga och svåra ord. Rörelsemängdsmomentets invarians, entropi, fotoelektriska effekten osv. Visst kan termerna kännas som latin och grekiska (vilket ibland bokstavligen stämmer) första gången man råkar ut för dem, men i förlängningen behövs de. Om vi inte har termer, blir kommunikationen besvärlig.

Ett exempel. Dotterdottern S är språkligt begåvad och har redan länge kunnat förklara både det ena och det andra förståeligt. Men ibland saknas termen. Häromdagen sade hon att ”det skulle behövas en sådan där svart sak som man bonkar sönder saker med”. Eftersom vi talade om matlagning och julbakande, var det uppenbart en mortel hon hade i tankarna. Bra beskrivning! I långa loppet blir ändå den riktiga termen nödvändig. Och barn lär sig! de suger i sig kunskap som tvättsvampar!

Vi behöver alltså våra termer för att kunna kommunicera. Men ibland slår det över!

Läste i Flipboard om Deepak Chopra, som idag har något av en gurus status i New Age-kretsar. Han är ju utexaminerad läkare, och måste väl som sådan ges kredibilitet. Personligen har min reaktion varje gång jag läst någonting han sagt och tänkt, varit ett stort ”Va?”. Har uppfattat mig som begränsad i frågan, men har på sista tiden stött på flera som använder DC som ett exempel på en typisk ”termsnobb” – en person som med stor pondus skapar en illusion av djup kunskap genom att använda termer som läsaren/åhöraren inte riktigt förstår. I de kritiska källor jag läst, frågar sig mången fysiker om DC själv förstår innebörden av t.ex. de kvantmekaniska termer han använder.

Ska vi använda ”svåra ord” är det mycket viktigt att förklara/definiera dem, så att både vi själva och andra är på samma våglängd. Det försöker jag göra i fysikundervisningen. Ute bland människor i samhället är det svårare. Eleverna hör på och vill lära sig. Utanför klassrummet stöter man på massor av människor som redan kan allt. Anser de. Märker att mången diskussion faller på att man uppfattar termer olika. I en sådan situation är det onödigt att diskutera.

Så har vi förstås de där som, möjligen i likhet med DC, skapar sig en sköld av märkliga termer. Människor som beskriver sin dator som en med Tripple Core Ultimum FastTrack processor, 567 Gyrobite minne och 89 Giggelhertz klockhastighet. Äh! Onödigt! Man skapar antingen förvirring eller irritation.

Bloggaren tror att det behövs en viss flexibilitet på båda sidorna. Den som snackar, måste vara försiktig med termerna och den som lyssnar ha modet att be om en förklaring. Vi har blivit bättre på det här, tycket bloggaren, men det finns en viss väg att gå ännu.

 

(Wikimedia commons står för fotografierna)

 

 

 

Annonser