Åtminstone nästan. Några dagar kvar bara.

Sitter och funderar smått på de jular bloggaren upplevt genom tiderna. Mycket av stämningen då, förklaras bra av äkta hälften i hennes blogginlägg, Illusionen julmyset. Vi firar jul av olika orsaker. För en del av oss är det en religiös upplevelse, vår frälsare Jesus Kristus födelsedag. De mera sekulära av oss har andra motiveringar. Man ska samla ihop släkten och ha det fint tillsammans. 

Bloggaren upplevde som barn ingenting religiöst i julen. En del av släktingarna var uttalade ateister med mycket ironisk inställning till allt andligt. Andra var totalt ointresserade av sådana saker. Vi firade i alla fall. Med julgran och hela köret, men inga religiösa ceremonier att tala om. Släkten samlades och konflikterna pyrde.

Tre saker har jag funderat på. 

För det första. Varför brakar folk samman och grälar juletid? Är ingen sociolog eller (”Gud förbjude”) psykolog, men spekulera får man. Tidigare var man kanske inte så rörlig som idag. Man föddes och dog sannolikt inom ett begränsat område, om man inte var rik och förmögen. Släkten umgicks också till vardags. Konflikter fanns säkert, men tunnades möjligen ut under året. Att idag samla olika människotyper från när och fjärran, kan skärpa till negativa känslor. Följden är det stora julgrälet, speciellt när spriten sänker omdömets skyddsmur.

För det andra. Bloggarens egen generation har klättrat en aning på någon sorts stege. Påstår inte att det höjde människovärdet, men första i släkten med akademisk examen var jag onekligen. Som fysiker fanns det vissa saker jag kunde och behärskade. Sådant var uppenbart svårt att acceptera! Briljerade jag? Nej! Tvärtom försökte jag visa hänsyn (möjligen för mycket) och bet för det mesta ihop, när diskussionerna startade. När besserwissrarna gick alltför långt, måste jag någon gång säga min åsikt, men det utföll sällan väl. De äldre hade livserfarenhet! De visste att fossila bränslen är ofarliga och aldrig tar slut, de trodde att fysik var zoologi, att Europa är det enda område på jorden som haft civilisation, att Gud inte finns mm. Bloggaren förstår problemet, men har svårt att fatta reaktionen. Skulle aldrig avundas mitt eget barns eller barnbarns framsteg. Vissa saker kan de nu eller snart bättre än jag och så ska det vara. 

För det tredje. Varför firar vi jul överlag? Som agnostiker har jag inte behovet att kräva ett religiöst budskap. Observerara och funderar i stället. Googlade lite om ordet ”jul”. Ser ut att vara ett ord med keltiska rötter som sträcker sig långt bakåt i tiden. Längre än den kristna jultraditionen. Bloggaren antar att det har blivit en tradition att samlas nu och då. Mitt på sommare, mitt på vintern. Säkert också på hösten när man skördat och på våren när man sått. Man markerar så att säga årets gång. När jag firar jul och konstaterar mig vara oförmögen att se alla de religiösa undertonerna, betyder det inte att jag är på väg mot forna tiders midvinterblot! Jag ersätter inte en religion med en annan. 

Ser jag någonting positivt i firandet – förr och nu?

Visst! Det måste finnas ett värde i att ändra på rytmen och samlas. Lite som att gå till ett idrottsevenemang med stora förväntningar. Kanske förlorar hemmalaget, men många tar sig till bänkarna i alla fall. Kanske blir det platt fall, men nästa gång är man där igen. Under julen jobbar man mindre med det man gör vardagsvis. Kanske mera med annat, men omväxling kan göra gott. De som ser julens andliga dimension, får också sin beskärda del av högtiden, hoppas jag. 

Idag grälar vi inte heller vid julbordet som för. Inte under resten av året heller. Varken bloggaren eller äkta hälften har ett behov att hela tiden sätta ungdomarna på plats! Jag hoppas verkligen att jag varken nu eller i framtiden ska upplevas som ett besserwissermonster. Det får inte vara därför jag är här på jorden. 

Så har vi den andliga dimensionen. Det finns saker vi människor inte vet och behärskar. Vi har våra stora filosofiska frågor. Materialisterna må göra sig lustiga över dem. Varför är vi här? Finns det annat än denna jordevandring? Är människan på väg mot någonting? Existerar begrepp som godhet och välviöja? Agnostikern i mig tar inte avstånd till dessa frågor. Det jag ofta reagerat på är vissa religiösa människors och auktoriteters tvärsäkerhet i alla möjliga detaljer. 

Nu ska det firas jul. Med släkten. Utan konflikter och med respekt för att det finns mycket vi inte begriper! 

Annonser