Så var julafton avklarad. Lilla släkten samlades och firade. Att ha barnbarnen med är en viktig ingrediens. De växer fort och många riktiga barnjular blir det inte innan möjligen nästa generation sätter fart på (h)julen.

Bloggaren förvånas ofta över hur påhittiga de yngsta är. De lever i ett flöde av traditioner, men de egna påhitten är inte sämre minsann. Här är några roliga inslag.

Dottern E har hittat på att inleda julfirandet med ”stockingfillers”. Varje familjemedlem har en egen namnförsedd strumpa, som ska ha en liten julklapp i sig. Till julskumppan öppnar man klapparna och glädjer sig åt stämningen. Nu kom barnbarnet T med en ny knorr på det hela. I varje strumpa fanns en liten beskrivning av nästa gåvomottagare. Den skulle läsas upp (utan namns nämnande) så att man kunde känna igen sig och länsa sin egen strumpa. Här är morfars och mormors lappar. Visst blir man glad åt sådant.

image

På juldagen firade vi yngsta barnbarnets S födelsedag. Hos mormor och morfar. Den gamla traditionella julkrubban hade tydligen för ålderdomliga figurer. Inte ser man ut så idag! Modernisering! Anpassning till dagens läge fixar man med en parkerad bil. Ok! Kanske ser någon teolog en predikan i det här. Budskapet ska väl vara tidlöst?

IMG_0222

Sedan gällde det att fixa lite egna stämningsdekorationer. De gamla fabudjuren grävdes fram.

Vet inte riktigt vad busen med stekpannan på högra bilden symboliserar? Julgräl i somliga familjer? Slapstick-humor?

Nåja – fart och fläng!

Det är bra att ungdomen sätter sprätt på tillvaron!

 

 

 

 

Annonser