Ibland blir man frustrerad. Det är bara naturligt. Då kan det hända att man fräser till. Som lärare måste bloggaren ändå försöka lägga band på sig. Inte bli förbaskad hela tiden. Visa lite tålamod. Lyckas jag? Hoppas det! När man fräser till mot någon, kan det sätta spår i själen på offret!

Tydligen lyckas inte alla ta det lugnt. Länkar här till dotterns blogginlägg om saken. Man har inte  den moraliska rätten att ilska sig helt utan gränser. Att såra och trycka ned. Ändå händer det. För en del av oss kanske mer än för andra. Många känner kanske personen i bekantskapskretsen eller på jobbet. Hen som alltid kritiserar och aldrig kommer med ett vänligt ord eller uppbyggligt beröm. Bloggaren har ofta funderat på det här. Hur fungerar sådana människor? Är det något fel på den inre balansen? Är sådana människor oförmögna att se hur andra tar illa vid sig? Eller ännu värre: Är det exakt det de strävar efter?

Ett intressant exempel på aggressionsurladdning, ser man i bussarna till och från jobbet. Om en tur är försenad eller uteblir, då får nästa chaufför ta kritik! Hen kallas lat, dum i huvudet, inkompetent osv. Detta fast hen följer tidtabellen perfekt med sin egen buss. Snackade en gång med en chaufför, som berättade att det här känns så otroligt orättvist och kränkande. En gång vägrade han åka vidare innan fräsaren bad om ursäkt. Fick inte reda på hur det gick.

Äkta hälften säger att bloggaren drar på sig diverse knäppgökar därute. Stämmer kanske. Häromdagen åkte jag hem med metrotåget. Vid Kampens metrotation, var det någon sorts strul med tekniken. Tåget fick åka in på stationen på ”fel” sida. Dörrarna öppnades och bloggaren klev ut. Stod det inte en äldre dam där och skällde. På mig! Varför kommer jag farandes med tåget på den här sidan? Man blir ju helt bortblandad av sådant! Gläfs gläfs. Orkade inte argumentera. Tala om missriktad kritik.

Sociala medier och annat ”nytt” gör kanske att elaka individer kommer till tals lättare än tidigare. Hoppas att det utvecklas en kultur, där man är artig och saklig också här. Till och med om man skriver anonymt. Man lever på hoppet!

Annonser