För några år sedan var det meningen att lärarna i regionen skulle kartlägga sitt arbete. Man skulle iaktta sig själv och notera hur många minuter man gör si och hur många timmar så. Sedan skulle resultaten lämnas in och olika ”lärarkategorier” jämföras. Bloggaren var inte alls övertygad. Är säker på att mången lärare överdrev sin egen arbetsinsats. Vi vill ju verka flitiga!

87071_arbete-pgr_56160081Underarbete

Bloggaren tror att det kan vara lite riskabelt att jämföra olika typer av arbete. I min barndom sades det alltid att tungt fysiskt arbete anstränger mest. Att sitta vid ett skrivbord är ingenting i jämförelse. När jag senare hade förmånen att studera fysik, förstod jag att hjärnan är en energibrännare av mått och rang. Då man tänker, grovjobbar man. Inte så enkelt att jämföra det fysiska och det intellektuella alltså. För att inte tala om jämförelser mellan lärargrupper!

Jag har flera gånger fått höra att mitt provrättande inte kan vara värst krävande. Jag gör det relativt snabbt nämligen. Det kan hända att kvantitativa svar går snabbare att rätta än essä-svar, men allt har sina sidor. För mig kan det ledigt gå ett par dygn eller mera för att planera ett vettigt slutprov i en kurs! Vill alltså inte höra alltför mycket kommentarer!

Satt i närtåget här om dagen. Två unga killar slog sig ned mittemot. Eftersom de diskuterade högt och ljudligt, noterade jag några saker. De var både yrkesskolelever. De hade tilldelats praktikplatser. Båda jobbade tydligen på byggen och där främst med elektriska och datatekniska installationer. Det intressanta var deras åsikter om hur deras handledare såg på sin arbetstid!

Båda killarna var rörande eniga om att arbetsdagens första halvtimme utnyttjades effektivt. Men sedan? En timme kaffepaus. Sedan tobak en halv timme till. Lite jobb. Lunch! Minst en timme. Man måste ju äta i lugn och ro bevars. Sedan någon timme jobb. Kaffepaus. En timme kan behövas! Sedan lite jobb innan man går hem. Det bloggaren noterade, var att båda killarna var märkbart irriterade över tidshanteringen. De ansåg att om man vill ha någon som helst framgång på jobbet, måste man ta i betydligt mera. Men handledarna bromsade. ”Du ska inte tro att du kan lära oss jobba, spoling”-typ! Kände som ofta förr en viss stolthet över vår ungdom, trots att jag inte har någonting med dessa killars utbildning att skaffa.

Hur mycket vi jobbar, låter sig inte jämföras så där bara. I grunden måste vi antagligen se oss själva i spegeln. Vi som har ett arbete, ska väl göra skäl för vår lön. Å andra sidan finns det ju de som jobbar sig sjuka! Inte heller bra! Vi får väl säga som Aristoteles igen: Lagom är bäst! Men det där med att bestämma vad som är lagom, det vill jag gärna göra själv!

 

Annonser