IMG_0287

I skolan har man prov. Så har det varit sedan mannaminne. Nya vindar ändrar knappast på behovet av ”kunskapstest”, men provens karaktär kanske är (och kommer att bli) en annan? På bilden sitter en grupp duktiga ungdomar och jobbar med sina fysikfärdigheter. Kurs 3 – Vågrörelse, är det fråga om. Observera att de får jobba med dator. Fritt uppkopplade till webben dessutom!

När bloggaren var skolelev, gick proven ut på att fastställa vad eleven inte kunde. Den bilden fick jag otaliga gånger. Läraren fick en orsak att reducera vitsordet till en lägre nivå! Är det så fortfarande. Kanske delvis, men det finns alternativa metoder. Sådana som kanske, om vi i skolan tänker förnuftigt, i stället ”bygger upp”, tar fasta på vad man kan prestera då man vill osv. Jag vet att många kolleger jobbar så här! Kanske kan nya arbetsmetoder göra det ännu lättare?

Ungdomarna jobbar i fysikprovet delvis med klassiska uppgifter, skrivna ut på papper och med en kopia digitalt i ett personligt webbarkiv. De får svara genom att anteckna sina svar på papper, om det känns motiverat. De får också lämna in sina lösningar digitalt i nämnda arkiv. Hur gör de? Det varierar! Att skriva matematisk text och producera bilder/grafer digitalt, kan ibland vara jobbigt. OK! Använd klassiska pappersmetoden då! Många experimenterar ändå idag med den digitala sidan. Nästa års nybörjare ska skriva sin studentexamen i fysik på det sättet. Därför vill också läraren experimentera!

I provet finns ett par experimentella uppgifter. Ett exempel:

röret

På bilden visas ett vanligt provrör som fysikern lånat av kemikollegan. Då man drar korken ur röret, hör man ett tydligt plopp-ljud. Under en kort tid förvandlas röret till en orgelpipa, som svänger med en resonansfrekvens som beror på ljudets hastighet i luft och rörets mått. Kan man mäta denna svängning? Javisst. Med datorer kan man göra mycket roligt!

plopp

Grafen visar hur signalen i röret avtar och försvinner på ca 0,1 sekunder! Men signalen ”svänger”. Vi har en liten orgelpipa. Uppgift? Ta reda på pipans mått. Hur långt är röret? Utgående från data. Man kan göra det med grafen, men studenterna har också en möjlighet att under provet utnyttja analysprogram.

Andra möjligheter? Studenterna får surfa på webben. Utan att det kallas fusk. Läraren kan anpassa sina frågor därefter. Kanske fråga efter något som inte bara går att minnas, utan måste sammanställas i flykten. Man måste visa att man förstår det man läser och sätta in det i ett sammanhang.

Ytterligare optioner? Säkert. När man experimenterar, öppnas nya tankar. En ung fysiker frågade häromdagen om han får använda hörlurar under provet. Min första tanke var att svara nej (vilket svaret traditionellt har varit), men så tänkte jag om. Vissa källor på webben kan förutsätta att man hör en förklaring eller annat. OK. Varför inte?

I den kommande digitala studentexamen, har eleverna inte tillgång till webben. Men de ska kunna använda verktygsprogram! Både för beräkning och analys av data. Sådant kan och måste vi i skolan öva oss på idag!

Negativa sidor? Visst finns de. Ett exempel är det här med ”luntning”. I en helt öppen datamiljö, kan eleverna ju kommunicera bevars. Kolla varandras lösningar t.ex. Bloggaren har givetvis tänkt på det. Men man måste experimentera! Provtiden är 3 timmar. Arbete är det gott om. Man hinner knappast ”vara social” om man ska prestera. Dessutom frågar bloggaren sig om den student som löst ett problem, verkligen är intresserad av att dela med sig?? Åtminstone under pågående prov? Under själva kursen uppmanas studenterna förstås att samarbeta. Det är en form av inlärning. Få metoder  lär en förstå fenomen så effektivt som att förklara dem för andra! Har bloggaren några observationer? Visst! Trots ”öppen provmiljö”, har jag inga uppenbara erfarenheter av kopierade lösningar. Tankar och idéer varierar inom vida ramar.

 Varje gång man testar någonting nytt, finns det gott om kritik. Det ska ingen förakta, men man måste våga i alla fall. Det sägs ju att en negativ människa ser ett problem i varje lösning! Bloggaren vill helst försöka tänka i nya banor. I år har jag kommit att se på proven som ett friare slutarbete i stället för att ”skilja agnarna från vetet”. En studerandekommentar häromdagen kändes också bra. Hen berättade att det var första gången man aktivt lärde sig någonting under själva provtillfället! Det kan väl inte skada?

Annonser