Bloggaren har haft en jobbig vår i sitt gymnasium. Mycket nytt att tänka på. Saken är ju den att skolan digitaliseras. Eller ska göra det. En snabb förfrågan bland studenterna visar att man experimenterar på allvar i några enstaka ämnen. Nästa år är läget ett annat. Då ska flertalet av de nya studenterna prestera en digital studentexamen! Då måste vi öva. Allihopa!

Under den senaste grundkursen i fysik, har vi kört på för fullt. Digitalt läromedel. Riklig användning av verktygsprogram. Informationssökning via webben. Hemuppgifter i digital form. Hur har det gått? Helt ok, men bloggaren vet att mycket arbete återstår. Läraren får lov att lära sig själv en del nytänk.

Vill passa på att avliva ett några sega myter om digitaliseringen.

Den första är myten om en diginativ ungdom. Unga som kan allt när det gäller datorer. Det stämmer helt enkelt inte. De flesta har bara spelat och suttit på digitala media. Praktiska färdigheter saknas helt. Man kan inte överföra filer till moln eller stickor. Man begriper inte vikten av att hålla sitt lösenord hemligt eller logga ut ur diverse tjänster,  innan kompisen tar över datorn. Kalkylark och andra centrala mjukvaror? Vad är det? När man textbehandlar, trycker man på radbyte. Listan kunde göras längre. Det här är färdigheter vi måste öva in! Snabbt! Och sedan använda på ett naturligt sätt skolan igenom! I alla ämnen!

Den andra myten är att digitaliseringen tar kål på det sociala. Ungdomarna sitter bara och glor på skärmen. De vet inte om kompisarna i rummet. Här tror jag att vi blandar ihop två världar. På fritiden kan det hända att ungdomarna, och många äldre med, sitter med halvöppen mun och dumglor på en skärm. Men det är inte arbete. När man jobbar digitalt i skolan, kan motsatsen observeras. Man samarbetar, jämför resultat, ber om tips och delar med sig. Få kurser har varit så öppet sociala som nämnda grundkurs i fysik! Bloggaren anser att vår uppgift är att lära ut fungerande arbetsmetoder. Fritidsvanorna är sedan en femma för sig!

En tredje myt kanske inte är det. Här har vi möjligen en sanning vi får se upp med. Det sägs att digitaliseringen gör att vi bara ser detaljer i stället för helheter. Risken finns! Vi kan inte bygga upp en gedigen kunskap bara genom att surfa på webben! Den här myten/sanningen tar bloggaren på fullaste allvar. Här behövs läraren! Vem som helst kan hitta diverse fakta. Relevanta eller inte. Pålitliga eller opålitliga. Konsten att sammanställa och bedömma hör sen till ett av undervisningens mål. Bloggarens tanke går ändå bakåt i tiden. Hur var det med undervisningen förr! Man hade sin lärobok bevars. Och där berättades om renässansen på en fjärdedels sida!! Är inte det snuttifikation om något?

Visst kan vi kritisera det som är nytt. Prova och utvärdera. Förkasta det som inte fungerar och vara glada över det som gör det. Under medeltiden fanns det säkert de som ondgjorde sig över att vi tog de moderna arabiska siffrorna i bruk och förkastade de hederliga romerska! Men utveckling sker. Skolans uppgift borde vara att utnyttja utvecklingen optimalt. Det är inte alltid lätt, men vi lärare måste försöka. Många av oss är faktiskt ivriga och gör en massa.

Vill avsluta med en liten känga åt de största kritikerna. Vill man kritisera någonting, borde man ha provat på det först! Just nu tycker bloggaren att erfarenhet och uppfattningarna om den egna kunskapsnivån är komplementära storheter. Om någon inte vet vad det betyder, går det bra att googla. I skolböckerna hittar man inte svar!

Annonser