Bloggaren drömde att han var ute och åkte buss. Bara två passagerare var med. En dam och jag själv. Chauffören körde en aning vårdslöst. Överhastighet och en halv meter i aktern på trafikanten framför, var det som gällde. Så hände det. Bussen missade en hållplats och kraschade mot en betonggris. Chauffören svor och gormade. Så kom han dragandes med ett formulär som vi passagerare skulle fylla i. 

I drömmen läste jag det finstilta. Om jag undertecknade, innebar det att jag fråntog kusken hans ansvar för det skedda. Blev ilsk och sade att jag inte undertecknar. Jäkla rabalder. Kusken stövlade iväg till de väntande juristerna och fallet blev en del av rättsmaskineriet. Som expertvittnen hade man inkallat ministrarna Stubb och Berner. Enligt deras åsikt var det viktigt att bussbolaget inte skulle lida av dylika petitesser. Medborgarna måste ju bevars dra sitt strå till stacken. Det förstår väl alla.

Så föll domen. Damen fick en räkning på 50 000 € och jag 75 000 €. Varför det? Jo jag satt ett par bänkrader närmare ratten. Ansvaret var således större.

Då vaknade jag. Tänker i fortsättningen sitta långt bak i bussen!

Morgonkaffe. I den riktiga huvudstadstidningen kunde man läsa om en invandrafamilj som splittras. Far och baby stannar. Mor och lite äldre dotter åker ut. Kanske borde man somna igen?

Också ett sätt att inleda sommarlovet!!

Annonser