Porthania 1 var i det närmaste fullsatt 21/6/16, då den franska matematikern och Fieldsmedaljvinnaren Cedric Villani höll sin publika föreläsning ”Mathematics and Creativity”. Arrangörer var Institut Francais de Finlande och Institutionen för Matematik och Statistik vid Helsingfors universitet.  Bloggaren hade fått nys om föreläsningen via sociala medier och anmälde sig på stubinen. Gratis, men krävde anmälan. Det blev en lyckad kväll.



Cedric Villani är professor i matematik i Lyon och en av dagens toppar på den matematiska himlasfären. Det vittnar bland annat hans Fieldsmedalj om. Man brukar kalla den för matematikens ekvivalent till Nobelpriset, som ju som bekant inte delas ut i matematik!

Föreläsningen hade inte en röd tråd i klassisk mening. På det sättet påminde den om CV:s bok ”Birth of a Mathematical Theory”, som närmast beskriver den kaotiska kedja av inspiration och vanmakt, arbete största delen av dygnet och avslappning, kampen att hitta en lösning, som sedan kommer när man minst anar det – och mycket till.

CV beskrev sin akademiska karriär som så, att han i tonåren kämpade med geometri, som ung vuxen med algebra, i sin tidiga akademiska karriär med analys, medan han idag karaktäriserar sig som matematisk fysiker! Det gillade en gammal fysikerbloggare förstås. Boken på den nedre bilden handlar de facto om fysik. Den beskriver Villanis arbete med Ludvig Boltzmans idéer om växelverkan molekyler i stora mängder och tidens riktning. Man kunde i föreläsningen ana en stor respekt för andra akademikers arbeten inom olika områden. Det är fint att se andlig storhet och intellekt i en person som inte förhäver sig  genom att trampa på andra. 

Ska inte här tala om innehållet i föreläsningen. Utrymmet och tiden tillåter det inte. Vill i stället fokusera på ett par av frågorna publiken ställde och de svar de fick.

En fråga var om CV kunde minnas sin största insikt som forskare. Efter en stunds funderande kom svaret att föreläsaren gjort omkring tre fjärdedelar av sitt arbete i sakarbete med någon eller flera. De bästa upptäckterna har kommit till på det viset. Insikten är alltså vikten av samarbete. Ensam är man ofta maktlös. Man måste högakta och ärligt utnyttja det andra kommer på! En visdom minsann! Något man birde tänka på när man knegar på i sitt läraryrke.

En annan fråga var den om antalet aktiva matematiker i högskolor idag. Lär var på ökande, men det finns en strukturförändring på gång. I våra i-länder med hög levnadsstandard, är det allt färre som väljer grundforskarens roll. Vi blir i stället någonting som ger ”garanterad utdelning”. Våra driftiga unga blir jurister, läkare och annat praktiskt. Många av de skarpaste tänkarna inom matematik och naturvetenskap kommer idag typiskt från länder i utveckling mot i-landsnivå. Därför är ”import av intellekt” – just nu främst från Asien – av enorm betydelse. CV påstod de facto att USAs akademiska värld skulle vara på gränsen till kollaps utan denna typ av import. Något att tänka på i dagens främlingsfientliga klimat kanske. Föreläsaren sade också att vi i Europa tenderar vara överfokuserade på assimilering. Alla som kommer ska bli som vi. Det lär nog ske småningom, men kanske hellre i sin egen takt. Mångkultur kan tänkas främja ett naturligt mångfald också inom akademia.

I dagens Finland vill man idag ofta tappa andan då man stöter på främlingsfientlighet, politisk populism, kulturell enfald (bokstavligen) i stället för kulturell mångfald, allmän småaktighet i stället för storsinthet osv. Uppslutningen idag visar att intresse för det intellektuella finns. Också då föreläsaren inte kommer från Hauho. Det känns bra! 

Annonser