skarmavbild-2016-10-01-kl-10-37-33

 

Läste tidningen (Hbl) i morse. Pappersversionen! Där talade man om att övergången till digitala undervisningsmetoder i grundskolan sker för abrupt. Bloggaren brukar gilla nymodigheter (om de fungerar), men nu måste jag erkänna att jag håller med kritikerna!

Man kan inte över ett sommarlov kasta ut både pulpeter och traditionella böcker, vilket somliga tjänstemän tycks förorda! Varför kan man inte göra så?

Skolan är en institution som ändras långsamt. Det finns en naturlig tröghet. Ibland blir den för stor, men den måste finnas. Varken lärare eller elever klarar väldigt tvära kast. För att inte tala om föräldrar! Ska vi digitalisera, bör det ske stegvis. Kanske i takt med nya lärare med en modernare utbildning. Kanske i takt med äldre som gillar att tänka i nya banor. Men också i takt med dem som protesterar. Ömsesidig respekt behövs. I båda riktningarna.

Föreställ dig själv att du jobbat med någonting ”icke-digitalt” i många år. När du sedan kommer hem från semestern har bossen omplacerat dig. Man berömmer dig, med ett litet hånflin, för fina arbetsinsatser tidigare i hopp om att du inte ska protestera. Sedan kommer det. Du ska ansvara för utvecklandet av lagerbokföringen. Den digitala! Utan att skolas! Bara att hoppa in och jobba!

Du försöker, men inom dig vet du att mycket kommer att gå på tok. Och det kommer att vara ”ditt fel”! Bloggaren är säker på att många inom undervisningssektorn känner sig precis så här.

Vi lärare måste lära ut nya färdigheter och leva med vår tid. Jag försöker göra det själv i min fysikundervisning! Men jag kan inte hoppa ur den gamla fungerande båten och paddla vidare i en modern rank eka.  Vi har traditionella lektionspass, där jag förklarar, så att studenterna sedan får försöka på egen hand. En hel del av jobbet måste ske hemma eftersom skolans trådlösa nätverk inte tål särskilt stor belastning. Jag har väldigt svårt att tänka mig hela undervisningsperioden som ett gigantiskt friluftsevenemang! Utan pulpeter, stolar och böcker. I ett öppet landskap där alla ska ta intryck av varandra. Sådant var på mode i företag för en tid sedan, men är nu mindre populärt igen. Av olika orsaker. Men skolan ska ju alltid ligga lite efter!

Som ivrig förnyare av mycket inom skolvärlden, ser jag stolleprov av det här slaget som farliga och kontraproduktiva.

Skynda långsamt! Låt några år gå. Utvärdera sedan och förändra det som förändras bör. Ta inte allt i en enda hysterisk reform!

 

Annonser