Skärmavbild 2016-10-22 kl. 11.29.11.png

Bilden ovan visar ett litet, kompakt program, skrivet i ”Texas basic” – ett kodspråk abiturienterna eventuellt kan använda då de skriver studentexamen i framtiden. Programmet testar någonting som kallas Collatz förmodan. Vad går den ut på? Jo, anta att vi väljer ett godtyckligt heltal. T.ex. 13. Sedan tillämpar vi två regler. Om talet är jämnt, delar vi det med två. Om talet är udda multiplicerar vi det med 3 och adderar 1. Resultatet ersätter det ursprungliga talet och så upprepar vi. En körning av programmet ger alltså resultatet

Skärmavbild 2016-10-22 kl. 11.35.59.png

Än sedan då? Collatz förmodar att vilket heltal som helst med dessa steg till slut förvandlas till 1, som på bilden. (Den sista nian visar hur många gånger reglerna tillämpades för att nå ettan). Det fina är att denna förmodan inte är bevisad!

Koden ovan kunde fungera som ett övningsexempel för en abiturient. Meningen är nämligen att vi ska börja koda i skolorna.

För någon vecka sedan hörde bloggaren en datavetare berätta om vad som pågår ute i på skolfältet. I grundskolan ska man sätta igång med diverse kodningsförsök. Småningom kommer dessa unga kodare upp till gymnasiet. Då borde vi kanske vara redo att ta emot dem!

Det finns en intressant sak till att nämna. Om man gör ett aldrig så litet fel i koden ovan, fungerar inte körningen av programmet! Ett dataprogram eller en snutt kod, måste ha en stenhård logik. Annars går det åt skogen! Det har bloggaren märkt otaliga gånger. Det här skiljer koden från det talade språket. När en människa uttalar en sats, kan den ofta tolkas på flera olika sätt. Låt oss exemplifiera med satsen

”Nästa vecka går jag på bio om det regnar någon dag”.

Det finns massor av oklarheter i utsagan. Vilken biograf? Går den som uttalat sig på bio just den dag det regnar? Måste det regna just under biobesöket? Osv.

Nu kan det hända att läsaren tycker att det här är hårklyverier. Inte kan man väl analysera det talade språket på det här viset? Det finns filosofer som försökt. Wittgenstein t.ex. Men vi vanliga dödliga?

Man kunde påstå att en del av charmen med det som sägs i det talade språket, liksom det skrivna i t.ex. prosatexter, beror av den här möjligheten att tolka lite som man vill. Men samtidigt finns det en fara i det hela. När två eller flera personer diskuterar, är det ytterst lätt att kvadda motparten med ”fula metoder”. Man väljer att missförstå och attackerar det sagda den vägen. Bloggaren har sällan följt med en diskussion som lett någonvart. Stora tankar ser ut att uppstå för den som tänker själv i lugn och ro, eller för ett team med självdisciplin och ett tydligt definierat mål.

Bloggaren anser att det här har blivit värre med tiden. Ett exempel är debatten mellan presidentkandidaterna Trump och Clinton. Osakligheterna dominerar debatten. Ingen av de två visar en vilja att höra på och tänka efter. Lite skrämmande är det. Också här hemma i Finland har mången debatt och diskussion en tendens att spåra ur.

Det kan hända att kodandet är nyttigt för de unga. De lär sig tänka igenom det  de uttrycker i egna koder. Kanske lär det dem att analysera det de säger också. Och det de hör! På ett vettigt sätt!

 

 

Annonser