Bloggaren har genom tiderna lärt sig en hel del utantill. Före skolåldern lärde man sig modersmålet och många praktiska färdigheter genom direkt memorering. Sedan hamnade man i skolan. Där fanns mera att lära utantill, alltifrån psalmtexter till latinska namn på plantor och årtal för diverse historiska bataljer. Var det här nu rätt eller fel? Ok antar jag. Lärarna utnyttjade ju den unga människans förmåga att komma ihåg. Inte någon dålig undervisningsmetod i sig. Ibland ifrågasatte jag det som skulle tvingas in i minnet, men det är en annan diskussion.

Idag hävdas det (som vanligt) att de moderna tiderna är ur led. ”Allting var bättre förr”. Idag tror ungdomen att ingenting behöver läras in, allting kan ju slås upp på webben!

Om någon, ung eller äldre, har den uppfattningen, vågar en gammal lärare säga emot. Man lär sig inte enbart via att slå upp. Man måste också kunna sätta in saker och ting i ett sammanhang. Och det kräver arbete, flit, insikter och erfarenhet. Man måste gå i någon sorts skola alltså. Aktivt dessutom.

Idag har det blivit enklare att hitta information än tidigare. Bloggaren gillar det. Det händer ofta att vi hemma funderar på något, äkta hälften och jag. Då söker vi vanligen information. Via webben! Var det inte så att Bob Dylans släkt delvis härstammar från Litauen? Var ligger Cannae på Italiens karta? När föddes Alvar Aalto? Ofta saker man vet på ett ungefär, men som nu kan kontrolleras. Förr tiden var det som far i familjen sade det rätta! Nu tar man reda på. Och lär sig! Men en viss grundkunskap behövs!

Jag vill inte underskatta utantillärandet. Men inte heller konsten att kolla. Det ska vara balans på saker och ting.

På webben hittar man för övrigt intressanta nyheter. Bland stöter man på påståendet att utantillärande inte nödvändigtvis gör en ung elev till en god matematiker. Skulle påstå att samma gäller flera andra vetenskaper också. Blogginlägget i länken är läsvärt!

Pluggade jag själv matematik och fysik via ”utantillskunskap” i skolan. Delvis! Man lärde sig diverse konstigheter, som man sedan kom använda som någon sorts magiska formler. Man uttalade eller skrev ner ramsan som skulle ge ett svar. Vips hade man det, utan att ha en aning om vad som egentligen hänt. Minns till exempel metoden ”reguladetri”. Med det knepet kunde man placera in storheter i ett ”mönster” använda ”pilar” och räkna hit och dit. Sedan hade man sitt svar. Ingen sade någonting om varför. Det skulle ha hjälpt att kanske börja med att förklara vad ordet reguladetri betydde.  Idag talar man om proportionalitet i stället. Påstår att man har gått ett steg framåt! Det är lättare att förstå proportionalitet! Verkligen!

Undervisningsmetoder kommer och går. Nya inlärningsmöjligheter är intressanta och ska utforskas. Och optimeras mot varandra. Då går vi framåt och förstår mera!

Annonser