Rubriken är lite provokativ, men åtminstone äkta. Frågan ställdes nämligen till mig för en längre tid sedan (av en teolog). Det är säkert värt att tänka igenom vem man tror på. Och varför.

Det har bloggaren gjort ibland. Resultat? Vet inte. Det här är en process. Kan bara redogöra för dagsläget.

Bloggaren är fysiker. Praktisk sådan – inte teoretiker. Vi fysiker hör vanligen till någon av dessa grupper. Stötte häromdagen på en fd elev som är teoretiker. Han hade räknat ut märkliga resultat med sin dator. Materian borde ha ett antal specifika topologiska egenskaper. Bloggaren frågade om han kände till någon som testat detta i laboratoriemiljö. Ingen aning sa han. Jag är teoretiker!

Härligt! Vi behöver sådana människor. De som låter tanke och intellekt sväva i rymden för att se om de kommer på något. Men vi behöver också de praktiska fysikerna. Experimentalisterna. De som lödar, bygger, knåpar och testar! Vi behöver många av vardera slaget dessutom. Tillsammans kan de bilda formidabla team. Bloggaren själv jobbar i utkanten av helheten. Med undervisning! Det behövs också ser ni.

I ett sällskap av bara teoretiker eller experimentalister, kunde det lätt gå så, att bloggaren inte riktigt tror på allt de säger. För de kan tänkas räkna ut eller testa fram vad som helst! Helheten avgör.

Tror bloggaren automatiskt på vad en läkare säger. Nej! De är människor precis som vi andra. De kan ha starka åsikter, som inte nödvändigtvis är välgrundade. I min gamla församling, Petrus, minns jag t.ex. hur man släpade upp en läkare i predikstolen, där han med glöd förklarade att evolution inte sker. Sedan stod teologerna där och hänvisade till honom. Se! Han är LÄKARE. Och han säger att evolution inte är möjlig. Han om någon måste ju veta! Ergo …

Att blint lita på individen är inte nödvändigtvis smart. Däremot känner jag förtroende för läkarnas yrkeskår. Med alla de olika personer som på sitt sätt strävar till patienternas bästa. Alltså låter jag vaccinera mig och annat de förespråkar.

För att knyta till rubriken. Varför tror jag inte på teologen? Nåja. Först och främst är frågan ställd av någon som antar att jag inte gör det. Förbehåller mig rätten att tänka själv. Jag kan ha förtroende för en teolog, precis som för en läkare eller en fysiker. När det gäller religion, finns det ändå ett litet problem. Teologerna kan åtminstone som jag ser det, kallas teoretiker hela bunten. Samma gäller också auktoriteter inom andra religioner än kristendomen. Man ställer upp regler, normer, lärosatser och annat. Så förväntar man sig att alla ska följa dessa. Men de testas ju sällan! De bara postuleras och bildar traditioner och mönster. De kan ändras med tiden, men de har en stor tröghet. Ta bara exemplet med samkönade äktenskap. Varför i all världens namn är kyrkan så intresserad av folks sexliv? Det finns ju mängder av verklig ondska att tampas med! Men se det är en tradition! Och i diskussionerna ser man ofta argumentet att kyrkan gör rätt i att inte böja sig för ”moderna tider”.

Är teologin vetenskap? Säkert delvis. Men den konfessionella biten är svår att placera in någonstans.

Avslutningsvis en kommentar om ödmjukhet. Naturvetarna är väl medvetna om att de kan ha fel! Dessutom vet man inte allt! Allting kan inte förklaras vetenskapligt! Just det är idén med vetenskap. Man forskar sig fram mot ny kunskap. Hela tiden! Nu påstår jag inte att en teolog skulle sakna ödmjukhet, men det kan hända att den är av en annan typ. När det gäller normerna man ställer upp, anser man dem vanligen vara absoluta. Där saknas ödmjukheten? Eller hur? Bloggaren ställer här inte upp något personlig tes om  Guds existens, hur Jesus kom till världen eller någon annan religiös fråga. Försöker bara göra det klart för mig själv varför jag accepterar det en del människor säger, medan andras argument har en tendens att rinna av.

 

 

 

Advertisements