Teoretiska fysikern Kari Enqvist vid Helsingfors universitet, säger ifrån om ”digloikka” – skuttet in i den digitala världen. Artikeln är på finska, så jag tar mig friheten att plocka fram det centrala, samt kommentera en aning.

Det absolut viktigaste KE påpekar, är att informationsflödet på webben inte i sig räcker till. Vi behöver universitet och forskning. Och vanliga skolor tillägger bloggaren. Vi behöver ett långsamt tragglande av de formler och beräkningar en fysiker bör känna till (eller motsvarande verktyg inom andra vetenskaper). Vi behöver någon som förmedlar förståelse. Vi behöver människan. Paddan och webben räcker inte. Och att räkna för hand är det inget fel på!

KE nämner påståendet att all kunskap finns där ute, färdig att anammas för den som surfar. Han säger att en grundingenjör kanske kan köpa idén (vår finländska stadsminister är ingenjör). Men fördjupad kunskap kräver mera. Den måste anammas via arbete med händer och tanke.

En analogi mellan kunskapens och teaterns värld dras. KE frågar sig vad vi gör med lokala teaterhus om man kan följa med Royal Shakespeare Company via webben. Intressant tanke!

Bloggaren håller med. Det räcker inte med informationen. Någon måste visa mönstret, öva metoderna och lägga en grund för tänkandet. Läraren behövs alltså. Men det vi måste göra nu, är att kombinera saker och ting. Undervisa och jobba som tidigare, men dessutom utnyttja de möjligheter som erbjuds. För digitaliseringen kommer, oberoende om vi kämpar mot eller inte.

Under flera års tid har bloggaren som fysiklärare låtit en del av studenternas arbete bygga på tillgång till webben. Man får surfa och kolla upp. Det gör de unga gärna, men svårigheter dyker fort upp. Låt oss ta ett exempel. En typiskt provuppgift kunde se ut så här:

”I vardagsspråket används tre termer mer eller miner synonymt. Termerna är massa, tyngd och vikt. Redogör för varför vi behöver alla tre i stället för att klara oss med bara en av termerna.”

Bloggaren ska inte nu reda ut saken, utan i stället berätta om hur ett typiskt svar kan se ut. Den glada studenten ger sig ut på webben och söker information om t.ex. massa. Man kan få långa tekniska beskrivningar, som säkert är bra i sig. Men sammanställningen – svaret på frågan – saknas ofta. Varför är inte massa identiskt med vikt? Det går att hitta pusselbitar där ute, men att sätta in dem på rätt ställe är svårare. Webben ger långt ifrån alltid någon vink! Här kommer läraren/människan in.

Bloggaren har läst en hel del av KE:s böcker om det ena och det andra. Minns att han också kritiserat den klassiska fysikundervisningen. Läraren som rita lådor och kraftvektorer på tavlan och hållit långa monologer om dessa, utan att förankra dem i verkligheten. Här kunde kanske en demonstrationsvideo eller ett experiment av något slag ha lättat upp läget.

Vi lärare behövs! Det är jag övertygad om (möjligen i motsats till somliga politiker). Men ingenting hindrar att vi också lever med vår tid! Och får jobba utan att idiotförklarad varje gång vi hittar på någonting nytt!

 

 

 

Annonser