I morse sade vår gamla TV upp kontraktet. Den gick inte att få igång och luktade bränt. Fjärrkontrollen har inte fungerat på åratal, så vad sjutton. Vi bestämde oss för att köpa en ny. Iväg till Stockmann. Där fanns ingenting i lager. Bara apparater att visa upp och beställa. Nej! Vidare till Verkkokauppa. Där hittade vi en Sony som verkade ok. Mindre än den förra. Bara 32 tum, men fullt tillräckligt för oss. Den tog vi. Klar och bra bild i butiken.

Så bar det av hemåt. Att få igång en TV kan väl inte vara så svårt. 

Efter någon timme av ledningsdragning och slagsmål med inställningarna, kunde TV:n fortfarande inte läsa signalerna från digiboxen. En svart skärm var det enda vi såg. Samtal till servicenumret gav inte heller resultat. Bloggaren är fysiker och har en viss vana med trilskande teknik, men det här…


Längst uppe på fjärrkontrollen finns en knapp med texten Digital/Analog. Den provade bloggaren, precis som hundratals andra inställningar. Till slut blev det färgknapparnas tur. Det visade sig att grön-Digital/Analog öppnade en meny. Den såg precis ut som menyerna man fick upp med andra tangenter, men prova måste man ju och Viola som fransmännen säger! Igång gick fanskapet. Handboken var inte till någon som helst hjälp. Trial and error var det som gällde. Ordentligt av den vara dessutom. Ska det verkligen vara så här svårt? 

Jag skulle gärna höra någon av de inblandade ingenjörerna förklara logiken bakom dessa konstigheter. Hur i all världens namn ska en kanske lite småfumlig och ”otekniskt” person klara av sådant. Många apparater fungerar bättre nu och är lättare att ta ibruk idag än för 10 år sedan, men undantag finns tydligen. Märkligt!

Nej, en enda klar och tydlig meny ska det vara. Inte flera olika dolda som olika arbetsteam i fabriken hittat på av pin kiv! Skärpning!

Annonser