Det hör man ofta sägas. Inte minst i debatter där människor med stark tro på någonting försvarar sitt sätt att tänka. Debatten må sedan gälla religion, hälsobringande kristaller eller pyramider, någon diet, politisk åsikt eller annat. Den som väljer en vetenskaplig världssyn, ser ut att uppfattas som tvärsäker och oförmögen att tänka om. 

Låt en gammal fysiklärare säga ifrån. Det kan inte vara mera fel än så här. Ingen seriös anhängare av vetenskap är tvärsäker på allt. Det man lär sig då man studerar någonting på djupet, är hur mycket frågetecken det egentligen finns! Säkerheten står ofta motparten för. Man är säker på att man har upplevt kristallens helande effekt t.ex. Förra gången den plockades fram, upphörde ju hostan. Bara en vecka senare. Så det så!

För att citera Karl Popper. Vetenskap bör alltid kunna falsifieras. Om någonting inte stämmer, ska man bygga vidare på teorierna, tills pusselbiten passar bättre i mönstret. Men perfekta teorier kan antagligen aldrig utvecklas. Allt som inte låter sig falsifieras, kallade Popper pseudovetenskap. Om man i stället för att söka nya lösningar väljer att bortförklara när det inte går som man vill – då sysslar man enligt Poppers nomenklatur med pseudovetenskap. Sådant kan ta sig många uttryck. Kanske man säger att pyramiden inte höll kniven vass för att en tvivlare såg på. Kanske man säger sig ha misstolkat Herrens vilja för att ens kandidat inte blev invald någonstans. 

Popper har kritiserats som filosof. Det hör också till spelets regler. Men hans klassificering av vetenskap är fascinerande. 

Vetenskapen är inte heller ett stillsamt egotrippande utan en omfattande social verksamhet. Man samarbetar! Och när man gör det, brukar det bli bra. Det finns nämligen en drös ytterst smarta personer därute, trots att vissa märkliga individer väljs till presidenter och statsministrar – något som får en att tvivla på mänsklighetens kollektiva intelligens. Den kollektiva verksamheten finurliga människor emellan gör att vetenskapen kan förklara massor av saker och det med stor säkerhet. Mycket större än idealisten med sin potentiella nyandlighet eller motsvarande. Men rubrikens utsaga skulle man helst slippa. För vetenskapen har inte ett svar på riktigt allt. Bättre ändå det än att vara tvärsäker och inte har svar på just någonting alls!

Annonser